Go´bitarna från Lidköping
Det enkla kan ibland vara det mest genialiska. När grabbarna i Cool Candys började spela in sina LP-plattor i sin välkända "Go´bitar-serie", så diskuterades vad skivorna skulle heta. Det var då som nån kom med förslaget: "Varför inte numrera dem?". Ordet Go´bitar, har jag hört, kom sig av att bandets trummis Einar Svensson ofta kallade saker för - just det: Go´bit! En skön låt på radion = Go´bit! En vacker dam = Go´bit! Så föddes det två mest viktiga PR-ingredienserna i bandets skivutgåvor. Senare skulle en viss Bert Karlsson härmas, när han började ge ut sina Mariann-skivor, som hette både ett, två, tre och fyra... Bert hade även den stora fräckheten att kalla exempelvis Jigs utgåvor för "Goabitar". Det var Einars idé, från början till slut. Einar Svensson som var Cool Candys skapare, låtskrivare, producent, arrangör, trummis och skivbolagsdirektör.
Det finns tankar på att göra en dokumentärfilm om Einar och Cool Candys. Jag hoppas för allt smör i HELA Småland, att detta blir till verklighet. Jag har puffat för Cool Candys och Einar Svensson i rätt många år. Han var en doldis, som behöver lyftas fram i strålkastarljuset, det är han värd. Han hade så många gåvor den mannen. Redan i början av deras Go´bitar 1 så började jag ana att det kunde göras något om bandet och dess historia. Jag var endast 13-14 år, men intresserad redan då. Idag vid mognare ålder så är jag fortfarande helt övertygad, att det skulle kunna bli en bra berättelse i både film som text, angående Einars Cool Candys.
Cool Candys i sina röda kostymer. Fotograferade i Blomstermåla av
Conny Brehmer. Dansbandsfotografen kallad. Sångaren Sven-Eric
hette fortfarande Carlsson i efternamn. "Spara sista dansen" en
klassiker i dansbandssammanhang. Likaså; "Silvermåne över bergen".
Jag har själv spelat både silvermånar m.m. många gånger genom årens
lopp. "Vår enda sommar", även den har jag trummat. Jodå, plattan
innehåller många guldkorn från det glada 70-talet. Den första Go´biten
kom 1970.
Eftersom den 1:a plattan sålde guld, så hade grabbarna rätt stora förväntningar
på sina axlar, när den andra LP:n gjordes. Omslagsfotot togs i Lidköping,
mitt emot blåsaren Gunnar Wahlgrens musikaffär Musik-Eylis. Det var ett förråd
som tilldrog sig fotografens intresse. Go´bitar 2 blev Einar Svenssons sista
insats i sammanhanget. Nyåret 1971 insjuknade han före bandets spelning i
Blomstermåla. Han gjorde ett tappert försök att komma tillbaka, men sjukdomen
stoppade honom. Go´bitar 2 kom 1971.
När den tredje skivan skulle inspelas, var Einar Svensson redan avliden.
Gruppen valde då att inte ha nåt foto på LP-omslaget. Man bestämde sig
istället att ha den sk "karamellbilden" som var mer neutral. LP:n stod klar 1972.
Go´bitar 4 bjöd bl a på svensktoppssuccén: "Krylbo Central". Einar Svenssons
ersättare var Arne Hallin, musikanten som var både trummis och basist.
Tillbjörn Persson hade året tidigare ersatt Karl-Arne Andersson, som varit
bandets organist i många år. Tillbjörn fortsatte efter Cool Candys-tiden, med
dansbandet Säwes. 4.an kom 1973.
På en brygga i Djursholm togs den här bilden. Saxsoundet var fortfarande intakt.
Gunnar Wahlgren och Håkan Ljungkvist blåste sina saxstämmor så huden
knottrade sig på mångas armar. Idag kallas detta fenomen för: "ståpäls".
Plattan kom 1974. Samma sommar gjorde gruppen en Norrlandsturné. Jag
var en av många som lyssnade på dem i Logen Långträsk i början av juli
denna sommar.
Go´bitar 5 kom 1975. Den LP:n blev gitarristen Arne Nathansohns sista
i gänget. 1977 valde även Sven-Eric Gissbol att sluta. Då hade redan
Tillbjörn Persson sagt tack och farväl. Trummisen Arne Hallin slutade
också i bandet. Samma gjorde Håkan Ljungkvist. Gunnar Wahlgren
"höll ut" till och med 1979.
Kommentarer
Trackback
