Roger Lindqvist

Häromdagen pratade vi resor med en av sönerna. I sammanhanget så nämnde han "Ja, för de äldre så finns ju det här...". Det var då jag reagerade: "För de äldre, menar du att jag tillhör de äldre... nää, stopp å belägg...!" Då log både sonen och hustrun och tittade på mig. Då kröp den obehagliga tanken och sanningen rakt in i hjärnans mest centrala del: "Jaså, har jag blivi sååå gammal, att jag tillhör de äldre?"

 

På de två bilderna var vi ännu unga. Bilderna togs omkring 1968-69. Elisabeth med sitt långa hår, förevigad på ett skolkort, jag med min parkas sittande i Domus fotoautomat på Storgatan i Piteå. Det var ju som om det var i går.