Roger Lindqvist

 

 

Medan kommissarie Lindqvist tog dagens andra bloss, ringer telefonen.

    - Goddag! är det möjligtvis kommissarien jag har äran att tala med?

    - Det stämmer alldeles utmärkt, sa kommissarien och tog sig ånyo ett bloss på sin illaluktande pipa.

    - Är det nåt jag kan hjälpa damen med?

    - Joo, minsann... min nyinköpta kokosnöt har försvunnit på ett väldigt obehagligt och mystiskt sätt.

    - Kan inte snälla goa herr kommissarien hjälpa en stackars gammal gumma, med svårartad ischias?

    - Det skall väl gå bra. Men allra först måste jag göra en diger brottsplatsundersökning.

    - Jag anländer om cirka någon timme, med mitt älskade förstoringsglas. Blodhunden Boris följer också med.

    - Ni är såååå hjärtinnerligen välkommen, både förstoringsglaset och vovven Boris.

    - Det skall bli en ära att få kommissarien som min gäst. Naturligtvis skall kommissarie Lindqvist, bjudas på både kaffe och jordgubbstårta. Boris skall icke heller gå lottlös...

    - Nåja, det blir nog bra med det, muttrade kommissarien och kliade sitt huvud smått betänkligt.

 

Några timmar därpå, har kommissarien - efter ett febrilt och föredömligt polisiärt arbete - fått fram både spår och andra intressanta saker i sin utredning. Det är då som kommissariens telefon ringer, till tonerna av humlans flykt.

    - Nä men tjenare, GW! Hur e´ läget? Jaså, ont i höften... du går fortfarande med din käpp...

    - Jaha, jaså...mmmmm okej... lörda´ ska se i kalendern. Klockan åtta... tusen tack, då ses vi...

Kommissarie Lindqvist och Leif GW med sällskap, skall på gemensam middag på Operakällaren. De båda brukar bolla svåra fall mot varandra. Efter samtalets slut, så har äntligen kommissarien ett hett spår...

Det leder fram till den gamla damens varukasse...blodhunden Boris skäller.

    - Jaha, damen, nuuuu har vi spårat kokosnöten, säger Lindqvist triumferande och håller upp en kokosnöt, framför den gamla damen med tilltagande ischiasproblem.

    - Är detta möjligtvis den kokosnöt som damen anmält försvunnen?

    - Kära hjärtandes, hur skall jag kunna tacka snälla goa herr kommissarien, ni har gjort en gammal dam en ofattbar tjänst.

 

    - Mmmmm, muttrar kommissarie Lindqvist. Det ser ut som om fallet är uppklarat.

    - Kokosnöten hittades i er varukasse... tacka inte bara mig, tacka även Boris.

Så tar kommissarien på sig sin slitna filthatt, tar sin pipa i munnen och går nästan ljudlöst ut genom entrédörren.

Ännu ett fall av hög dignitet har fått sin lösning.

 

Väl hemkommen till sin expedition, lutar sig kommissarien tillbaka i sin stol, lägger de värkande svullna fötterna på skrivbordet, för att i sin stillhet umgås med sin pipa och Peterson-Berger.

    - Seså, Boris. Ännu en dag i allmänhetens tjänst är avslutad. Undrar vad morgondagen har i sitt sköte?