Roger Lindqvist

I dag en åktur med min mor. "Våren kallar och om Volvon pallar, så åker vi ut en stund", sa jag till morsan. Glad så som fågeln i morgonstund, grabbade hon tag i sin rullator och styrde med bestämda steg mot entrédörren. Därute stod den blå faran i solskenet, och väntade. Åkturen gick förbi både kossor som människor, och vi hamnade till slut hos Gerd min syster. Där blev vi kvar ett bra tag. Den mödosamma trappen blev en prövning för min snart 85-åriga mamma. Men skam den som ger sig. Det blev både kaffe och dopp.