Roger Lindqvist

PITEÅ-TIDNINGEN Provkör IFA Wartburg Lyx -

östtyskland har på sistone börjat få stil på sin bilproduktion. Många onda tungor talar om rena efterrapningar av amerikanska och andra förebilder, men någon efterrapning kan man näpperligen tala om när man ser på IFA Wartburg Lyx, som PT var i tillfälle att prova häromdagen.

Vagnen har faktiskt snygga linjer - den förut något intetsägande finishen har lättats upp med välplacerade kromlister, och bilen kan numera fås i ett stort antal färger - även tvåfärgskombination - utan extra kostnad. Karossen verkar välbyggd. Inget skrammel kunde vi märka i t.e.x. dörrarna - vilka annars brukar vara problem vid 4-dörrars vagnar. En ny typ av lås gör att dörren faktiskt kilas fast och sitter ordentligt.

Inuti Wartburg finner man en sober och tilltalande inredning. Kraftiga textilier i som det verkar bra kvalitet, och stoppningen är fast och sittriktig. En trevlig detalj är den panel i ädelträ som är fastsatt runt instrumentbräda och på dörrarna. När vi satte igång motorn blev vi faktiskt förvånade. Ljuddämpningen är numer synnerligen effektiv, och motorbullret på tomgång var inte besvärande. Däremot blev motorn betydligt mer ljudlig när vi fick fart på vagnen. Karosseriljuden var också ganska kraftiga - speciellt på gropig grusväg. Men detta är det pris man får betala för den fina väghållning Wartburg presterar. För bilen går faktiskt utmärkt på alla vägar.

De fasta - nästan hårda fjädringen håller vagnen utmärkt krängningsfritt, och detta i förening med styrinrättningens kärva vägkänsla, inbjuder till en sportig körstil. Man kan nog utgå från att vagnen är byggd just för det sportiga klientelet som vill komma fort och säkert fram, och någon damvagn är Wartburg näppeligen.

Bagageutrymmet är rätt stort med reservhjulet placerat i ett fack i botten. Detta kan vara en nackdel om man måste plocka ut allt bagage för att nå reserven, men å andra sidan är punkteringarnas antal numer så ringa att man kan ta den saken med ro. Den dag vi provkörde Wartburg var det inte särskilt kallt och värmen i bilen var då fullt tillräcklig. Det kan dock tänkas att man för kallare årstider måste skaffa sig extravärme, och försäljaren upplyste om att man för en ringa penning kan göra ett extra värmeaggregat som skall räcka för de lägsta temperaturerna.
..........................................................................
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredag den 11 april 1958.