NILS POPPE är 66 år men håller igång som alltid
- DET GÄLLER ATT TA VARA PÅ DE ÅR SOM ÅTERSTÅR...
Nils Poppe har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
- Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.
Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
- Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.
För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.
- Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.
Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:
- Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...
Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.
- Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
- Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.
Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.
Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.
- Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...
Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.
- Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen
"Det vara bara gallblåsan"
- Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.
Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.
"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.
- Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.
Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.
- Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
- Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.
Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...
- Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤ Söndag den 14 juli 1974.
Nils Poppe har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
- Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.
Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
- Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.
För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.
- Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.
Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:
- Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...
Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.
- Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
- Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.
Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.
Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.
- Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...
Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.
- Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen
"Det vara bara gallblåsan"
- Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.
Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.
"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.
- Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.
Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.
- Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
- Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.
Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...
- Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤ Söndag den 14 juli 1974.
Kommentarer
Trackback
