Revynumret som kom med
Under rubriken "Himmelriket" fanns det här numret med i årets upplaga av Pite-revyns: "Det spårar ur...". Handlingen kretsar kring de båda, nu avlidna sångerskorna, Zarah Leander och Birgit Nilsson. Text: ROGER LINDQVIST.
¤ I sin himmelska lyxsvit, i sitt himmelska hem sitter primadonnornas primadonna Zarah Leander och äter praliner. Från lobbyn meddelas plötsligt att en "Fru Nilsson är på ingående!" När dörrklockan ljuder svävar fru Leander över golvet mot entrédörren. Utanför står operadivan Birgit Nilsson i all sin prakt, som direkt nedstigen ur en Wagneropera.
- Men hej lilla du, vad trevligt att se dig igen! Utropar fru Nilsson, medan Zarah kliar sitt röda hår och frågar förvånat:
- Har vi två råkats förr måntro?
- O, jaa! Vi satt ju i TV med den där Swahnen i "Stjärna mot stjärna" 1977. Lennart bor förresten i våningen under mig, säger Birgit.
- Om jag får fråga, när gick ditt flyttlass då, hitupp till den himmelska sfären? säger Zarah med en viss distans i sin mörka röst.
- Jag flyttade från det jordiska 2005. Ja, jag hade liksom gjort mitt därnere. Så jag skickade in en förfrågan till den himmelska chefen om att hyra en våning häruppe, tja, nu står jag här. Fast bostadskön var ganska lång. Men änglavingarna ingick i priset. Du då Zarah?
- 1981 när jag trillade av pinnen, blev jag hänvisad till bottenvåningen. Du vet därnere där det är kallt och fuktigt. Men efter några dagar blev jag blixtinkallad till den högste. Han hade hört ryktas om att jag befann mig i det himmelska huset.
Nå, hur gick det? frågar Birgit.
- Som du ser så har jag helsvarta änglavingar. "Vingarnas färg beror på ditt samröre med den där Adolf under 2:a världskriget", sa han som bestämmer. Sen ville han höra min gamla slagdänga "Vill ni se en stjärna". Och han föll pladask. Det gjorde även Sankte Per också. Precis som dom en gång gjorde på jorden.
¤ Birgit vill inte vara sämre:
- Den högste är förtjust i min Isolde, så för mig blev det helvita vingar på direkten, säger Birgit med en viss stolthet i sin röst.
- Men kom in, vetja, säger Zarah och visar med sin hand mot takterassen.
- Kanhända fru Nilsson vill avsmaka ett gott årgångsvin, samtidigt som vi kan njuta av den underbara himmelska utsikten.
De båda prominenta damerna slår sig ner i varsin divan. De smuttar på det fina årgångsvinet under stor tystnad. Plötsligt bryter Zarah tystnaden.
- Den där uppkomlingen, Malena Ernman, vad i helskotta gör människan. Hon sjunger i en melodifestival av alla ställen. Det är ju fullkomligt skandal.
- Jaa, säger Birgit. Det hade minsann aldrig gått på vår tid. Kors i jösse namn, vad skulle folk ha trott. Vad skulle man sagt på Metropolitan?
Zarah ställer ner sitt vinglas samtidigt som hon tar till orda:
- En annan var ju omsvärmad redan året 1929 hos Ernst Rolf. Och i Tyskland - ja, där blev jag behandlad som en gudinna. Melodifestival? Nää, fy tusan! Det var bättre förr!
Birgit:
- Isolde gjorde mig känd utanför Skåne, säger Birgit och fortsätter:
- Jag ansågs av många vara 1900-talets största dramatiska sopran, de du Zarah.
¤ Zarah snörper munnen, och dräper till med följande:
- Har du sjungit med Sven-Ingvars? säger Zarah och tar sig ytterligare en rejäl vinklunk. Nänä, jag förstod väl det. Men jag och Sven-Erik har tillsammans framfört "Ack Värmeland du sköna". Jag vill också få be att påpeka att jag även blivit utsedd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.
- Nu ska vi inte sitta här och bli gramse på varandra, säger Birgit. Har du fina grannar, Zarah?
- Häromåret flyttade en herr Skogman in mittemot. Han har rött hår och glest mellan tänderna. Han är en hyvens kille. Du då Birgit?
- Det bor en herr Snoddas Nordgren på andra sidan i trapphuset. Jag ringde störningsjouren förra helgen. Han hade ett fasligt "Hadderiande" på sin balkong. På den andra sidan bor en rätt så knepig herre med basker. Det står Ingmar Bergman på dörren, säger Zarah och upptäcker till sin förtvivlan att vinglaset är tomt. Men vet du va, lilla fru primadonna säger hon med blicken fäst på Birgit.
- Jag har en strålande idé! Ikväll ska vi två göra vårt livs föreställning. Vi skall framföra "Vill ni se en stjärna" på min uteterass, med hela universum som publik.
- Tror du man kan riva av en och annan operaaria också, säger Birgit med ett stort leende.
- Det är klart att du kan. Nu ska vi minsann visa dom alla. Vi sjunger så det dånar ner på jorden, kom igen, nu kör vi...!
¤ Så går de båda divorna ut i den ljumma himmelska aftonen. Men precis när de skall ta ton så ringer det på dörrklockan.
- Öppna, öppna! Det är störningsjouren. En viss Snoddas Nordgren har ring och gjort en anmälan mot damerna. Han kan inte sova. Då lägger Zarah sina armar runt Birgits axlar och svarar lite spydigt.
- Herr´n kan hälsa den där Snoddas att om han fortsätter med sitt evinnerliga "Hadderiande", då ska vi två, minsann också låta våra mer välljudande stämmor komma till tals! Vet han förresten vilka vi är? Jo, vi är och var två av de mest kända sångfåglar som han däruppe någonsin har skapat. Det säger inte lite det! Och p.g.a. detta så väntar vi oss en viss respekt. Seså, försvinn ut ur min våning, ni stör oss under vår föreställning.
På Zarahs enorma takterass med utsikt över det stora universum står så de båda och låter sina gyllene strupar eka ut mot andra okända världar. Och på repertoaren står förstås:
"Vill ni se två stjärnor, se på oss
Ni får mycket gärna, se på oss
Tårar kan vi gjuta, blixtar kan vi skjuta
Vi är primadonnor absoluta
Inga män får göra, brud av oss
Se, men inte röra, se på oss
Vi från ord till USA, vill en värld förtjusa
Vill ni se två stjärnor, se på oss...!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Revytext: ROGER LINDQVIST.
¤ I sin himmelska lyxsvit, i sitt himmelska hem sitter primadonnornas primadonna Zarah Leander och äter praliner. Från lobbyn meddelas plötsligt att en "Fru Nilsson är på ingående!" När dörrklockan ljuder svävar fru Leander över golvet mot entrédörren. Utanför står operadivan Birgit Nilsson i all sin prakt, som direkt nedstigen ur en Wagneropera.
- Men hej lilla du, vad trevligt att se dig igen! Utropar fru Nilsson, medan Zarah kliar sitt röda hår och frågar förvånat:
- Har vi två råkats förr måntro?
- O, jaa! Vi satt ju i TV med den där Swahnen i "Stjärna mot stjärna" 1977. Lennart bor förresten i våningen under mig, säger Birgit.
- Om jag får fråga, när gick ditt flyttlass då, hitupp till den himmelska sfären? säger Zarah med en viss distans i sin mörka röst.
- Jag flyttade från det jordiska 2005. Ja, jag hade liksom gjort mitt därnere. Så jag skickade in en förfrågan till den himmelska chefen om att hyra en våning häruppe, tja, nu står jag här. Fast bostadskön var ganska lång. Men änglavingarna ingick i priset. Du då Zarah?
- 1981 när jag trillade av pinnen, blev jag hänvisad till bottenvåningen. Du vet därnere där det är kallt och fuktigt. Men efter några dagar blev jag blixtinkallad till den högste. Han hade hört ryktas om att jag befann mig i det himmelska huset.
Nå, hur gick det? frågar Birgit.
- Som du ser så har jag helsvarta änglavingar. "Vingarnas färg beror på ditt samröre med den där Adolf under 2:a världskriget", sa han som bestämmer. Sen ville han höra min gamla slagdänga "Vill ni se en stjärna". Och han föll pladask. Det gjorde även Sankte Per också. Precis som dom en gång gjorde på jorden.
¤ Birgit vill inte vara sämre:
- Den högste är förtjust i min Isolde, så för mig blev det helvita vingar på direkten, säger Birgit med en viss stolthet i sin röst.
- Men kom in, vetja, säger Zarah och visar med sin hand mot takterassen.
- Kanhända fru Nilsson vill avsmaka ett gott årgångsvin, samtidigt som vi kan njuta av den underbara himmelska utsikten.
De båda prominenta damerna slår sig ner i varsin divan. De smuttar på det fina årgångsvinet under stor tystnad. Plötsligt bryter Zarah tystnaden.
- Den där uppkomlingen, Malena Ernman, vad i helskotta gör människan. Hon sjunger i en melodifestival av alla ställen. Det är ju fullkomligt skandal.
- Jaa, säger Birgit. Det hade minsann aldrig gått på vår tid. Kors i jösse namn, vad skulle folk ha trott. Vad skulle man sagt på Metropolitan?
Zarah ställer ner sitt vinglas samtidigt som hon tar till orda:
- En annan var ju omsvärmad redan året 1929 hos Ernst Rolf. Och i Tyskland - ja, där blev jag behandlad som en gudinna. Melodifestival? Nää, fy tusan! Det var bättre förr!
Birgit:
- Isolde gjorde mig känd utanför Skåne, säger Birgit och fortsätter:
- Jag ansågs av många vara 1900-talets största dramatiska sopran, de du Zarah.
¤ Zarah snörper munnen, och dräper till med följande:
- Har du sjungit med Sven-Ingvars? säger Zarah och tar sig ytterligare en rejäl vinklunk. Nänä, jag förstod väl det. Men jag och Sven-Erik har tillsammans framfört "Ack Värmeland du sköna". Jag vill också få be att påpeka att jag även blivit utsedd till hedersöverste vid ett regemente i Tyskland.
- Nu ska vi inte sitta här och bli gramse på varandra, säger Birgit. Har du fina grannar, Zarah?
- Häromåret flyttade en herr Skogman in mittemot. Han har rött hår och glest mellan tänderna. Han är en hyvens kille. Du då Birgit?
- Det bor en herr Snoddas Nordgren på andra sidan i trapphuset. Jag ringde störningsjouren förra helgen. Han hade ett fasligt "Hadderiande" på sin balkong. På den andra sidan bor en rätt så knepig herre med basker. Det står Ingmar Bergman på dörren, säger Zarah och upptäcker till sin förtvivlan att vinglaset är tomt. Men vet du va, lilla fru primadonna säger hon med blicken fäst på Birgit.
- Jag har en strålande idé! Ikväll ska vi två göra vårt livs föreställning. Vi skall framföra "Vill ni se en stjärna" på min uteterass, med hela universum som publik.
- Tror du man kan riva av en och annan operaaria också, säger Birgit med ett stort leende.
- Det är klart att du kan. Nu ska vi minsann visa dom alla. Vi sjunger så det dånar ner på jorden, kom igen, nu kör vi...!
¤ Så går de båda divorna ut i den ljumma himmelska aftonen. Men precis när de skall ta ton så ringer det på dörrklockan.
- Öppna, öppna! Det är störningsjouren. En viss Snoddas Nordgren har ring och gjort en anmälan mot damerna. Han kan inte sova. Då lägger Zarah sina armar runt Birgits axlar och svarar lite spydigt.
- Herr´n kan hälsa den där Snoddas att om han fortsätter med sitt evinnerliga "Hadderiande", då ska vi två, minsann också låta våra mer välljudande stämmor komma till tals! Vet han förresten vilka vi är? Jo, vi är och var två av de mest kända sångfåglar som han däruppe någonsin har skapat. Det säger inte lite det! Och p.g.a. detta så väntar vi oss en viss respekt. Seså, försvinn ut ur min våning, ni stör oss under vår föreställning.
På Zarahs enorma takterass med utsikt över det stora universum står så de båda och låter sina gyllene strupar eka ut mot andra okända världar. Och på repertoaren står förstås:
"Vill ni se två stjärnor, se på oss
Ni får mycket gärna, se på oss
Tårar kan vi gjuta, blixtar kan vi skjuta
Vi är primadonnor absoluta
Inga män får göra, brud av oss
Se, men inte röra, se på oss
Vi från ord till USA, vill en värld förtjusa
Vill ni se två stjärnor, se på oss...!"
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Revytext: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Postat av: janne
Fantastisk text, hur kom du på den? Saknade bara Karl Gerhard så hade den varit fullständig. Förresten, vad fick den här sketchen för publikreaktioner? MVH Janne i Zarah´s hemstad Karlstad.
Postat av: Roger
Hej Janne! Pite Revyn ringde och ville ha ett lite annorlunda revynummer, gärna någonting med Zarah o Birgit. Jag fick fria händer att skriva. Resultatet blev denna text. Den fick ett positivt bemötande av publiken. I efterhand känner jag att den hade kunnat innehålla fler karaktärer - kanske även Karl-Gerhard? - men man poängterade att den inte fick vara alltför lång.
Mvh Roger.
Trackback
