Roger Lindqvist

Min pappa våndades ofta över vintern, p.g.a. att han var en typisk vår- och sommarmänniska. När vinterns vedermödor var över, packade han och morsan sin lilla blå folka full med kaffe, bullar, smörgåsar för att söka sig till nån oas någonstans kring hembygden. Ett säkert vårtecken var också när farsan satte sig ute i sin stol och bara njöt av naturens uppvaknande. Han tyckte om när snön, sakta men säkert, gav vika för den första darrande vårsolen. Han tyckte livet var helt underbart när han såg det första takdroppet från sin uthuslänga. Och jag minns när jag som barn hörde pappas muntra stämma:
   - Sii dö Maj-Gerd, dö föschtå att i da´droppa ne´frå´take! Håjrdö körkklocken borte Hortlaxkörka...? Dö föschtå så grant hä jär ut i da...!

(Översatt från pitemål till svenska: - "Ser du Maj-Gerd, du förstår att i dag droppar det ner från taket. Hör du kyrklockorna från Hortlax kyrka? Du förstår så vackert det är ute i dag!)


John, min pappa, som älskade våren mer än någonting annat. Ett
säkert vårtecken var när farsan satt på sin spark i den första darrande
vårsolen. Det slår mig, när jag tittar på den här bilden som min svåger
Henning en gång tog, våren 1966, att så här, precis just så här var min
farsa...I bakgrunden syns garaget som pappa och hans svåger John Ris-
berg byggde sommaren 1965. I garaget brukade farsans ögonsten stå;
den blåa Volkswagen 1958, som han köpte 1963 när han tog sitt kör-
kort.
-----------------------------------------------------------------------

¤ FARSAN ¤

Vem gifte sig med morsan
en kall januaridag 1948?
Farsan.
Vem är delvis upphov
till min existens?
Farsan.
Vem var i mina barnaögon
den starkaste i världen?
Farsan.
Vem lyfte mig på trygga
fadershänder, när jag
skrubbat mitt knä?
Farsan.

Vem var glad när jag var glad,
och tröstade när jag var ledsen?
Farsan.
Vem tänkte först på andra
och sist på sig själv?
Farsan.
Vem hade den där speciella
glimten i ögat?
Farsan.
Vem hade i mitt tycke rätt så
mossiga åsikter, när jag var tonåring?
Farsan.
Vem var en helt vanlig människa
av kött och blod?
Farsan.

Vem älskade att berätta gamla
lumparhistorier?
Farsan.
Vem hade i ungdomen dansat
jitterbugg på Nalen?
Farsan.
Vem älskade kaffe och mazariner
och en stor präktig snus?
Farsan.
Vem sover sin evighetssömn
i sin hembygdsjord?
Farsan.
Vem finns mig så nära
i denna stund?
Farsan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Roger Lindqvist.

(En dikt som publicerats tidigare på denna blogg.
Och som även publicerats i Piteå Tidningen den
12 juli 2007).