Roger Lindqvist

Jag är en person som nästan jämt går omkring och huttrar och fryser (d.v.s. under vinterhalvåret). Idag nådde huttrandet nya höjder. En iskall höstdag som denna första dag i oktober månad, var vi och handlade på COOP i stan. Varje gång vi besöker mejeriavdelningen, kryper det iskalla kårar utefter ryggen. Det är så oförbarmeligt kallt, så jag inbillar mig att det är så här det känns att vara i Sibirien. För min pappa var det nästan likadant. Han frös och huttrade, och trots varma kläder och ett par tjocka långkalsonger så frös han ändå. Kanske speciellt de sista åren när han magrade ganska så kraftigt. I dagens PT skrivs det om att den kommande vintern beräknas bli rekordkall. Önskar att jag kunde göra som björnen gör - lägga mig i ett ide, och när den allra första spröda solstrålen lyser på min boning, ja, då kliver jag gäspande ut för att med mina stora björnramar välkomna denna härliga årstid. Brumelibrum på er!

Mvh Björnen Roger.