Roger Lindqvist

Glädjen var obeskrivbar den gången när jag fick min första katt.
Katten - som syns på bilden - fick jag av min faster Essy bosatt på
Inimarksvägen i Hortlax. Essy var gift med Erik som var min pappas
bror. Min katts mamma, blev rätt så gammal för att vara katt. Hela
17 år levde hon på jorden tills det en dag blev dags att flytta vidare
till katthimlen. Vad som utmärkte min katt var hennes stora svarta
mustasch under nosen. Hon hade slående likheter med den där Adolf,
en av världshistoriens mest avskydda personer. Nåja, min katt var
definitivt inte lika kallhamrad och grym. Och skulle absolut aldrig kunnat
starta ett helt världskrig. Nädå, hon var varm och kelsjuk, vilket jag
tror Adolf absolut inte var. Vår granne Torgny Engman, kom med det
här fotot en dag. Han hade knäppt henne när hon gjorde sin dagliga
manikyr. Som jag minns, så blev hon tyvärr inte lika gammal som sin
mor. Men hon hann i alla fall få en kull med kattungar. Hennes kattöde
beseglades en dag på Hortlaxvägen. Och vips - raka spåret upp till katt-
himlen där hennes mamma väntade med en tallrik färska strömmingar,
och spenvarm mjölk.