Roger Lindqvist

Som vanligt när jag åker iväg någonstans så följer kameran med. Det har nästan alltid varit så. Så länge som jag kan minnas. För man vet ju aldrig, var-om-när, kameran kan behövas för att fånga in det där speciella ögonblicket som man gått och väntat på. I dag när vi åkte över Bergsviksbron, låg Piteälvens vatten alldeles spegelblankt. Jag kunde inte låta bli att stanna, ta min kamera, och ta lite bilder. Även en tur ner till Tingsholmen har jag också hunnit med. Det kan kanske tyckas att jag blir en aning enformig som knäpper samma sorts vyer hela tiden. Men jag tycker om att fånga detta speciella motiv i årstidernas olika skepnader. Tingsholmsbesöken har ytterligare en djupare dimension, mina barndoms rötter finns så djupt förankrade därnere. Tingsholmen är en "minnenas plats". Min lilla fläck på jorden där jag minns mina barndoms somrar. När jag går där på sandstranden blir mina föräldrar så ofantligt levande. Ja, det vore precis som om både min mor och far gick med mig hand i hand. Precis som de gjorde en gång för väldigt länge sedan.

Härmed slut på filosoferandet. Nu kommer det bilder:


Samma motiv - för 513:e gången! Men jag kan inte låta bli.....
Ett tunt istäcke har lagt sig på Tingsholmsvikens vatten.


Tingsholmen håller sakta men säkert att krypa in i vinterdvala...


Båtarna har lämnat sina bryggor....


....även om en eller annan lite glömsk båtägare inte tagit hem sin
leksak.


 Snön har likt ett florsocker pudrat det sköra istäcket vitt.


Piteälven som den såg ut idag på eftermiddagen. Håll med om att
det är fina färger som blandas i en skön harmoni.


Även här flyter ett "florsockerbestrött" istäcke. Till höger syns Bergs-
viksbron.

-------FOTO: ROGER LINDQVIST---"Tisdagsbilder"----