Roger Lindqvist

Lasse Gullin

Kompositören och jazzmusikern Lasse Gullin avled hastigt igår. Han blev 48 år. Gullin var vår internationellt sett mest kände jazzmusiker och sedan tidigt 50-tal en banbrytare och ledande figur i svenskt jazzliv. Han stod mitt uppe i sin produktion då döden drabbade honom. Han hade avslutat en större komposition för radio som också skulle förevigas på skiva och han hade planer på en musical i folkton.
Han skulle också påbörja arrangerandet av sina egna tonsättningar försedda med svensk text som skulle sjungas in av Monica Zetterlund.

Han debuterade som pianist 1949, medverkade under den svenska jazzens storhetstid på 50-talet - allt lyckligtvis bevarat på skivor. Han komponerade "Andate scherzo" för piano och orkester, jazzsviten "Portrait of my pals" och symfonin "Jazz amour affair". Under senare år var han bosatt i Småland där han huvudsakligast ägnade sig åt komposition, samt åt ströspelningar med egen grupp på freelancebasis. Han hade sedan en tid konstnärslön. Helt plötsligt står allting stilla. Ytterligare en kompis har stigit över gränsen. Nu står skogen tyst vid Slottet i Vissfjärda, nu klingar inget piano och en barytonsax ligger där okrökt i evig overksamhet. Direkt ifrån en vital popkonsert nås man av dödsbudet och det är inte utan att man tar sig åt hjärtat. För längre än så är alltså inte steget.

Lars Gullin och jag har varit inblandade i ett musikprojekt tillsammans under det senaste året och vi såg fram emot att kunna avsluta det till sommaren. Nu blev det inte så - tyvärr. Men Lasses musik finns ju lyckligtvis. Svensk, ljus och mild. Och med den stora kärlek till livet som bara rika och levande människor har. Den musiken kom inte till smärtfritt. Men även om man ibland anar smärtan bakom tonerna så är det en fri och jublande vacker musik Lars Gullin lämnar efter sig.
Och en rad musikanter och vänner för vilka han betydde mycket - som medmänniska och musikant.


Text: BENGT MELIN. Aftonbladet den 19 maj 1976.
Bild: www.munthejazz.com