Hjälp - min Volvo har blivit sjuk!
Tisdagförmiddag. Jag spejar ut över gårdsplan från mitt köksfönster, och ser till min förskräckelse hur snön ligger därute i rikliga mängder. -"Du måste åka och handla!", säger hustrun plötsligt. -"Jomenvisst!" säger jag, men tänker i mitt stilla sinne att jag måste först ta itu med den där "vita skräcken", (snön). När jag så anslutit mororvärmarkabeln till min blå 850, så börjar jag att frenetiskt sopa undan den snö som varje år vid den här tidpunkten gör mig halvt vansinnig. Efter ca 40 minuter, tar jag min inköpslista och plånbok och vinkar glatt till hustrun som författat denna lista, på de saker som-är-bra-att-ha-härhemma. Sätter mig i bilen.....och det är då det händer. D.v.s. egentligen är det ingenting som händer. Det är det som är det stora problemet. Min kära blå Volvo 850, som jag alltsedan den där vårdagen 2003, behandlat som en kär omhuldad familjemedlem, vägrar på det bestämdaste att starta. Jag stiger ur, tar min inköpslista, drar ner min toppluva ännu mer än vanligt, och stegar med bestämda steg in till hustrun. -"Det blir ingen handling" säger jag lite besviket. -"Vadå!" frågar min hustru. -"Den startar inte!" replikerar jag snabbt. I besvikelsen som följer, efter att min alltid så trogne vän och kompanjon svikit mig så hårt och brutalt, sätter jag mig vid köksbordet och dricker mig en stor kopp svart kaffe. Ja, det är kanske det allra bästa sättet att svälja förtreten, istället för att gå loss på inventarierna. Dagen går, och min blå Volvo står därute och fryser fortfarande. Till sist ringer jag Robert, min son. -Imorgon farsan, ska jag titta på bilen". Det känns tryggt att höra, och i samma stund som jag hör hans lugnande ord, är det som om en stor sten ramlat från mitt bröst. För är det nåt som jag inte tycker om, så är det krånglande fordon. Tur att det finns tre söner i familjen, tur att de hjälper sin stackars pappa när hans 850 inte behagar starta. Imorgon ska jag åter få köra min Volvo, imorgon ska jag få ta min hustrus inköpslista och åka för att handla. För imorgon.....är ju en annan dag!
Kommentarer
Trackback