Roger Lindqvist

En tråkig november söndag 2001, hände det som jag nån gång visste kunde hända. Jag kastade min snusdosa. Och sedan dess har jag aldrig nånsin varit i närheten av snus överhuvudtaget. Nu har åtta år förflutit, och jag är fortfarande snus och nikotinfri. Mitt bästa stöd för att övervinna begäret, var en liten vit rektangelformad "karamell" som i vanligt tal kallas för; "Tuggummi!". Så istället för en portionssnus under läppen (jo, jag har ätit vanligt snus också, Röda Lacket) började ett frenetiskt tuggande istället. Och tuggandet har fortsatt genom åren, ja, jag tuggar mig genom dagarna, och jag njuter av det. En snusdosa per dag, under många år, var ett absolut måste. Vilket tär både på ekonomi och hälsa. Idag består min enda last av - ja, just det; tuggummi. Har då livet blivit tråkigare, nej! Snarare tvärtom. När jag som snusare åkte till jobbet, måste alltid dosan vara med. Jag fick nästan panik då jag upptäckte att min kära lilla dosa inte fanns i byxfickan. Sen så orsakade ju snuset en del otrevligheter, bl.a. i form av magproblem. Så ett gott råd till den eller de som har tänkt att en dag göra sig av med sin snus eller cigarettlast; gör det idag, och var så säker, ni överlever, tro mig!


Den 4 november 2001 kastade jag snusdosan, för gott.
Det var då som tuggummit kom in i mitt liv. Enda lasten
jag har numera, är innehållet i denna lilla påse.