I tortyrkammaren med Lasse Stefanz
Trots att jag själv varit dansmusiker i många herrans år, betyder det inte att man måste gilla allt vad dansband heter. Att jag inte är någon större älskare av Lasse Stefanz, är för de som känner mig ingen större nyhet. Jag har alltid haft lite svårt för sångaren Olle Jönssons röst. Och jag vet att det samtidigt finns människor som betraktar honom närmast som en Gud. Så förlåt mig när jag säger detta. Jag har full respekt för deras trogna danspublik, och som älskar dem upp över öronen. Men måste den där Olle sjunga alla låtar? För jag vet att basisten Lasse Sigfridsson också råkar ha en väldigt ljuv och bra stämma. Men eftersom frontfiguren heter Olle, så är det honom vi måste lyssna till, därmed basta! Åtminstone var det det råd som bandet en gång fick när det var dags för skivinspelning. Ja, jag tror till och med att Bert Karlsson hade ett finger med i spelet, där också, enligt vad Lasse Sigfridsson själv sa, i den TV-dokumentär som sändes om bandet för ett bra tag sedan.
En gång kom jag i diskussion om olika hemska tortyrmetoder, som förekommit genom historien. Och medan mina "debattmotståndare" förde fram det så att säga "vanliga" konventionella metoderna, sa jag när jag tog till orda. -"Tänk er en madrasserad mörk cell. Ingen hör ditt skrik. Du är helt ensam i hela världen, förutom du och dina plågoandar. Då plötsligt hör du ett ljud som kommer allt närmare. Volymen ökar succsesivt, och till slut dånar det i hela din cell. Det är Lasse Stefanz och Olle Jönsson som spelar, "Oklahoma" och "De sista ljuva åren", 24 timmar i sträck. Du försöker att skrika ut din ångest, mot detta hemska, men eftersom cellen är ljudisolerad hör ingen ditt fasansfulla skrik. Du inser till din förtvivlan, att det är bara du och Olle Jönsson".
Nu vill jag också passa på att faktiskt ge Lasse Stefanz en eloge till deras byte av trummis. Olle var ju trumslagare alltsedan starten, men bytte trumstockarna mot att som frontfigur stå där längst fram på scenkanten istället. Gunnar Nilsson - med ett förflutet i bl.a. Tommy Bergs - axlade Jönssons trumpall. Och se, då hände det saker. För Gunnar Nilsson är en helt formidabel dansbandstrummis. Och ger orkestern en helt ny stadga, som de så väl behöver.
Jag har alltid haft svårt för Olle Jönssons - i mitt tycke - rätt så
enformiga röst.
En gång kom jag i diskussion om olika hemska tortyrmetoder, som förekommit genom historien. Och medan mina "debattmotståndare" förde fram det så att säga "vanliga" konventionella metoderna, sa jag när jag tog till orda. -"Tänk er en madrasserad mörk cell. Ingen hör ditt skrik. Du är helt ensam i hela världen, förutom du och dina plågoandar. Då plötsligt hör du ett ljud som kommer allt närmare. Volymen ökar succsesivt, och till slut dånar det i hela din cell. Det är Lasse Stefanz och Olle Jönsson som spelar, "Oklahoma" och "De sista ljuva åren", 24 timmar i sträck. Du försöker att skrika ut din ångest, mot detta hemska, men eftersom cellen är ljudisolerad hör ingen ditt fasansfulla skrik. Du inser till din förtvivlan, att det är bara du och Olle Jönsson".
Nu vill jag också passa på att faktiskt ge Lasse Stefanz en eloge till deras byte av trummis. Olle var ju trumslagare alltsedan starten, men bytte trumstockarna mot att som frontfigur stå där längst fram på scenkanten istället. Gunnar Nilsson - med ett förflutet i bl.a. Tommy Bergs - axlade Jönssons trumpall. Och se, då hände det saker. För Gunnar Nilsson är en helt formidabel dansbandstrummis. Och ger orkestern en helt ny stadga, som de så väl behöver.
Jag har alltid haft svårt för Olle Jönssons - i mitt tycke - rätt så
enformiga röst.
Kommentarer
Postat av: Krusse
En isolerad cell med Lasse stefanz låter som ett fantastiskt öde.
Jag tillhör dom som tycker Olle Jönsson är cool!
Han är som han är.
Trackback
