Roger Lindqvist

Du föds till denna världen
fylld av oro larm och strid
säg mig lilla människobarn
vad ska du göra med all din dyra tid

Jag vill följa dig ut i livet
när du sätter dina avtryck i sanden
och om du nån gång skulle ramla
kan jag hålla dig tryggt i handen

Jag ser dig i din glädje
och även när du ledsen är
är med dig i alla skiften
ja allt som livet än bär

Min närvaro finns i den tysta natten
i vintergatans klara ljus
jag ska gå där med min lykta
för att lysa upp ditt lilla hus

Smeker dig varligt på kinden
viskar om kvällen ett ömt godnatt
sov så gott nu uti drömmen
både människobarn och älskade katt

Jag tittar ner på jorden
på platsen där du och de dina bor
har omsorg om er alla
mycket mer än du någonsin tror

Så vandrar vi tillsammans
från vagga och till grav
till slut den sista resan stundar
över dödsrikets stora mörka hav

Men stilla din ångestfyllda oro
räck mig så din hand
så ska jag lugnt dig lotsa
in i ljuset och hoppets land

Här finns allt vad du behöver
jag vill ju dig så innerligt väl
det finns tid för ro och vila
och att tina upp en frusen människosjäl

När du så småningom ser tillbaka
på din vandring i livets grottekvarn
ska jag än en gång dig bedyra
var aldrig mera rädd
mitt lilla människobarn


ROGER LINDQVIST

(Publicerad i Piteå-Tidningen den 21 juli 2006)