Roger Lindqvist

Imorse när jag i ett milt sagt yrvaket tillstånd skulle hämta tidningen, så låg på grusgången ett svart och lurvigt odjur. En råtta. Tankarna gick till en av husets katter, Pelle. Jaktsäsongen är alltså här, vad beträffar råttor. Men jag tycker inte om när herr Pelle Linkan Lindqvist kommer hemdragande med dessa groteska varelser. Troligtvis handlar det om en vattensork, det låg flera av den sorten uppdukade här förra sommaren. Är det nåt jag har svårt för så är det - gissa - ja, just precis RÅTTOR! Så det blir att ta ett allvarligt samtal oss emellan, man mot man, jag och Pelle. OM han nu envisas att återigen servera sin husse och matte, stora äckliga svarta vattensorkar, ja, då måste han flytta härifrån, kanske till en etta på Strömnäs. Det blir alltså ord och inga visor. Här gäller det att visa vart skåpet ska stå. Om ni nu undrar, så är Pelle hälften katt och hälften människa. Det är just därför som vi kan ha den här råttdiskussionen.

Vattensork infångad i en bur. (Inte våran)