Roger Lindqvist

Man måste passa på. Sommaren försvinner bort så småningom, och just därför försöker vi utnyttja den så mycket som vi bara kan. Frukost ute en tidig morgon, liksom middagen, försöker vi sitta ute för att bara  - njuta! Tänk på alla de långa mörka kalla och snöiga dagar som väntar lite längre fram på vägen. Men usch, sånt pratar vi inte om just nu, eller hur? Att leva sitt liv, kan ju faktiskt jämföras med det jag nyss nämnde. Livet och dess framtida ibland snåriga och krångliga vägar, vet vi ju inget om. Gudskelov! Vad som väntar oss bakom nästa hörn är i och för sig ointressant. Så länge vi inte vet nånting om det. Livet är ju liksom matvaror, en färskvara. Att leva i nuet kan ju vara ett bra tips. För andra kanske inte. Vi är ju både så lika och olika som människor. Men tänk vad allt förändras. Plötsligt en dag inser man, att man faktiskt kan gå och dö närsomhelst. Detta gör att ens synsätt sakta förändras, ja, ibland väldigt radikalt faktiskt. Åtminstone ser jag min värld i ett helt annat ljus idag. Jag tar inga saker för självskrivna. Men jag är glad som ett litet barn på julafton, när jag ser att allt och alla runt omkring mig, fortfarande lunkar på som det nästan alltid har gjort. Och tack gode Gud för det!

Jag har vandrat runt på mina barndoms välbekanta nötta stigar.
Jag har andats in de välbekanta dofterna. Jag har glatts över
råmande kossor under en blå himmel. Och långt borta i fjärran
har jag sett de blånande bergen. Dessa upplevelser, är av himmelsk art,
och en förmögenhet som jag inte byter bort för pengar.
Text och foto: Roger Lindqvist.