Katter

Så länge som vi känt varandra , jag och Elisabeth, så har det funnits katter i vårt hem. Det är en hel hög vid det här laget. Alla med sin speciella personlighet och lynne. Redan hemma som barn hade vi katter, Bettan i sitt hem och jag härhemma i mitt föräldrahem. Vissa av katterna har lämnat lite mer avtryck än andra. Det beror på att en del har blivit ganska så kortlivade - har en stor väg inte så långt från oss - medan andra har nått en ansenlig ålder. Men alla har dom en sak gemensamt: charm.

Sessan en charmig kattflicka, som gick ett tragiskt öde till mötes.
Fick sina tassar avklippta, efter att ha blivit plågad av okända
ungdomar sommaren 1970. Hon hade vid tillfället två nyfödda
ungar som vi födde upp med nappflaska. (
Blir arg bara jag tänker på det)

En annan Sessan här med Elisabeth sommaren 1981. Ännu en
älskad kisse som fanns hos oss fram till 1986, då vi var så
illa tvungna att avliva henne.

Sessan hade en ovanlig förmåga att hitta de mest besynnerliga
platser att vila på.

Som här till exempel. Här finns samma Sessa ivrigt väntande på
att nån mumsig pippifågel skall flyga rakt in i hennes glupska mun.

Kurre, som Robert fick sommaren 1991. Som synes av storleken
så var han väldigt glad i mat. Det var också detta som föranledde
hans död 2000. Han fick diabetes, som gjorde att veterinären
förkortade hans lidande.

Tre år efter Kurres död var det så dags för ny kisse. Denna gång
en liten kattpojke som p.g.a. sin färg fick namnet Petter.
Efter Svarte Petter. Ville kalla honom Svartenbrandt, men det
tyckte de övriga i familjen inte om. Petter dog vid ett års ålder,
överkörd på landsvägen. Sörjd och saknad.

En tid efter Petters död flyttade syskonen Sessan och Pelle in i vårt hus.
På bild: Sessan nr.3. Det råder en viss hatkärlek mellan de två.
För det mesta umgås de inte alls övehuvudtaget. Sessan är ensam-
stående kattmamma till 4 barn. Direkt efter födseln så stack hennes
kille, ingen vet var? Barnen är numera utflyttade.

Brorsan Pelle. En råttjägare av Guds nåde. Ingen råtta slinker
förbi hans tränade jaktögon. Och stackars den minsta lilla mus
som vågar sig in på "Den store Pelles domäner." Pelle o Sessan
föddes juni 2003, och finns forfarande här hos oss.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Katter är underbara!

Kommer ihåg att jag läste om Sesssans förskräckliga öde på Ditt o Datt sidan i P-T.Hur kan man göra något sådant? Jag läste en artikel om att kattägare lever längre och mår psykiskt bättre än många andra. Vilken tur då att jag har 4!!! ;)

Man får hoppas att det blir samma bestämmelser för katt som för hund att alla måste Id-märkas, då tror jag att katttens status höjs. Som kattvän kan man önska att inga kattungar bortskänkes eller säljs för en struntsumma eller än värre lämnas att klara sig själv.

Med katthälsninar!

I.L







2009-04-01 @ 07:14:07
URL: http://vintersaga.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0