Roger Lindqvist

1976 började jag vid vaktmästeriet vid Furunäsets sjukhus. Arbetet bestod mestadels av att serva de olika vårdavdelningarnas behov av exempelvis, hämtning av sopor och tvätt. Samt att en gång i veckan leverera förrådsartiklar från centralförrådet, som fanns ute  på Furunäsets område. För att kunna dra de ibland många vagnarna, hade vi två batteridrivna truckar till hjälp. Vaktmästeriet förfogade även över en maskinpark, där både bussar och  traktorer ingick. I september 1983 öppnades landstingets transportcentral. Tack vare detta blev omkostnaderna billigare, i och med den samordning som gjordes, av patientresor till och från sjukhuset. Göte Grahn hette min första chef. Han efterträddes 1977, av f.d. skötaren Stig Åkerlund. 1986 lämnade Åkerlund sin tjänst, för att istället bli fackordförande med säte i den gamla portvaktstugan alldeles vid infarten på sjukhusområdet. Göte Asplund tillträdde då istället som chef, som senare i sin tur ersattes av Christer Hammarstén. På arbetsplatsen fanns också nåt som kallades för yttre arbeten. Det betydde i praktiken att en man ur arbetslaget - i detta fall hette han Brage Lindgren - hade hand om skötsel av uteområdet, då med hjälp av ett antal patienter. Arbetet bestod i att kratta löv, såga ved, sandning, ev. planering av gräsmattor etc. etc. Chefen för vaktmästeriet, titulerades även som; "föreståndare för yttre arbeten". Strax före min anställning, hette föreståndaren Hjalmar "Jalle" Holmlund. Tror att han slutade omkring 1975. Som parentes kan sägas, att Hjalmar var en uppskattad kyrkosångare. Han brukade också hälsa på oss med jämna mellanrum, och jag fann honom som en trevlig och djupt sympatisk herre. Jalle är nu borta sedan några år.

Ja, ni kan själva se att det finns mycket att berätta om "Furuåren". Men innan jag blir alltför långrandig, ska jag bara passa på att även berätta om den lilla dansbanan som fanns så vackert belägen i en liten lummig del av området. En dag för många år sedan, blev vi tillfrågade om vi kunde spela upp till dans för patienterna. Det hör till saken att det fanns några aktiva musiker som jobbade på Furu. Jag var en av dessa. De andra var Herbert Westerlund på maskinavdelningen, och hans kompis på samma avdelning, Thomas Grahn. Herbert spelade dragspel, Thomas bas och jag trummor. Sagt och gjort, det blev dans därute i skogen. Och både personal och patienter kom och tog sig en svängom. Tyvärr så blev det endast denna gång. Dansbanan flyttades så småningom, jag tror till Pitsund och norra Stenarmen?



Piteå Tidningen den 6 juni 1970.