- Den gamla björken -
Det står en gammal björk
inte långt från vägens dikesren
Men ändå väl fördolt för människor
och bilars strålkastarsken
Trädet har mig blivit en kär gammal vän
hit återvänder ofta, om och om igen
Här fanns en gång en skola
så rödmålad och så fin
i alla de stora fönstren
hängde gardin på gardin
Barnens glada skratt fanns ständigt
häromkring
det var under de lyckliga åren
med mycket lek och mycket spring
Men skratten har nu tystnat
och finns ej längre kvar
men i trädets bark finns inristat
från de dagar som en gång var
I alla dessa år som björken stilla stått
som ett tyst ståtligt vittne, till allt som hänt,
i stort som i smått
Jag satt här många gånger
och lutade ryggen mot dess stam
björkens gröna krona gav mig ro
och svalka mitt i allt stoj och glam
I dag står jag åter och tittar här igen
ler över alla varma minnen
tillsammans med min trogne gamle vän
Roger Lindqvist
Foto: www.landstinget/sormland.se
(Dikten publicerad i Piteå Tidningen den 15 juni 2006).
