Vårbilder
Idag har jag gått på leriga vårvägar, och kisat mot dansande solstrålar som sprakat nästintill som ett fyrverkeri i trädens kronor. Visst är det härligt med den vår som sakta håller på att breda ut sig. Och i min iver och stora förtjusning att få vara en del av allt det fantastiska, har jag försökt "fånga dagen" och stunden, precis som den tedde sig idag på förmiddagen. Så här kommer lite vårbilder sett ur mitt kameraobjektiv:
----Onsdag den 21 april 2010-----
Inte så lång från oss, på vägen mot byns hjärta, finns en promenad-
väg som vi brukar gå. När jag passerade (med bil) på förmiddagen
såg det bl a ut så här.
Efter samma väg stod denna bortglömda gamla mötesplatsskylt.
En "måste-bild" för en K-spanare.
Så har vi förflyttat oss till byns centrum. Och högt på höjden tronar
Hortlax kyrka. Den röda stugan som tittar fram, är en i en grupp kyrk-
stugor som uppfördes i slutet av 1920-talet.
Från Hortlax beger vi oss över till Sandholmen. Här skymtar en av
de båtar som tillhör Wiréns rederi. Sandholmen ligger vid piteälven.
Och alldeles ner vid stranden kan man vissa varma sommardagar ta
sin lilla picknickkorg med de nödvändigaste attiraljerna för en stunds
avkoppling.
Den Wirénska färgglada båten sedd på lite närmre håll.
Från gamla Storforssågen bjuds man på denna vy. ASSI som fabriken
en gång hette, syns vida omkring med sina bolmande skorstenar.
Som ett minne från fornstora dar, tronar ännu de gamla resterna kvar
från sågverksepoken vid Storforssågen. Här sparang min pappa som
ung märkpojke vid 13-14 års ålder.
Här syns en annan kvarleva från förr. Den står vägg i vägg med den
andra byggnaden. Här på detta område fick de närboende sin inkomst
medan sågverket ännu fanns och blomstrade.
Att byggnaderna är av gammalt datum vittnar bl a detta "öppna sår" i
fasaden.
Sida vid sida har de båda stått trofast genom åren. Som en viktig
funktion i det arbete som en gång utfördes av män och unga pojkar
med valkiga nävar.
Ja, tänk om dessa väggar kunde tala.....
Eftersom byggnaderna stått öde rätt så länge, har den forna glansen
försvunnit. Häromveckan stod att läsa i lokaltidningen att taket på
detta hus gett vika för de tunga snömassorna.
Ett stenkast från Storforssågen ligger ett upplag av timmer och div-
erse skräphögar. Mitt i bilden syns ASSI (som en gång var namnet på
den industri som stod klar 1963). Idag har ASSI bytt namn till KAPPA -
eller har jag rätt eller fel?
Så åker vi mot Tingsholmen. Bilden visar Tingsholmsviken. En populär
båtplats sedan länge. Det var här som jag under barndomen någon
tidig sommarmorgon tuffade ut i en motorbåt som två av mina far-
bröder - Ivan Lundmark och John Risberg en gång byggde - Ibland
fanns halva släktskaran med i den ruffade motorbåten. Och på däck
avnjöt vi olika läckerheter. Ja, ett minne som väcker härliga och ljuva
barndomsminnen.
Båtbryggorna ligger än så länge öde. Väntande på sommarens
"båtmänniskor".
Dagarna för skoternöjet, är snart räknade.
Vårsolen leker i trädtopparna.
Vårhimlen över Tingsholmen, ler sitt allra bredaste leende.
Och här står jag, med min gamla mössa, vid Tingsholmsbergets fot.
Berget - som hungriga grävmaskiner käkade upp för flera år sedan -
fungerade som skidbacke i min barndom. Tyvärr, så är allt idag ett
minne blott.
Denna igensnöade väg, leder sommartid ut mot Tingsholmsudden.
Det var där som vi brukade tälta när jag var barn. Än idag så brukar
vi åka ner med en kaffetermos och bara finnas till någon lat varm
sommardag.
Nere på "Holmen" finns det en och annan som hittat sitt paradis.
Som ett öppet sår bryter vårbäcken fram i naturen.
Så avslutar jag och min skugga denna vårpromenad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: ROGER LINDQVIST.
----Onsdag den 21 april 2010-----
Inte så lång från oss, på vägen mot byns hjärta, finns en promenad-
väg som vi brukar gå. När jag passerade (med bil) på förmiddagen
såg det bl a ut så här.
Efter samma väg stod denna bortglömda gamla mötesplatsskylt.
En "måste-bild" för en K-spanare.
Så har vi förflyttat oss till byns centrum. Och högt på höjden tronar
Hortlax kyrka. Den röda stugan som tittar fram, är en i en grupp kyrk-
stugor som uppfördes i slutet av 1920-talet.
Från Hortlax beger vi oss över till Sandholmen. Här skymtar en av
de båtar som tillhör Wiréns rederi. Sandholmen ligger vid piteälven.
Och alldeles ner vid stranden kan man vissa varma sommardagar ta
sin lilla picknickkorg med de nödvändigaste attiraljerna för en stunds
avkoppling.
Den Wirénska färgglada båten sedd på lite närmre håll.
Från gamla Storforssågen bjuds man på denna vy. ASSI som fabriken
en gång hette, syns vida omkring med sina bolmande skorstenar.
Som ett minne från fornstora dar, tronar ännu de gamla resterna kvar
från sågverksepoken vid Storforssågen. Här sparang min pappa som
ung märkpojke vid 13-14 års ålder.
Här syns en annan kvarleva från förr. Den står vägg i vägg med den
andra byggnaden. Här på detta område fick de närboende sin inkomst
medan sågverket ännu fanns och blomstrade.
Att byggnaderna är av gammalt datum vittnar bl a detta "öppna sår" i
fasaden.
Sida vid sida har de båda stått trofast genom åren. Som en viktig
funktion i det arbete som en gång utfördes av män och unga pojkar
med valkiga nävar.
Ja, tänk om dessa väggar kunde tala.....
Eftersom byggnaderna stått öde rätt så länge, har den forna glansen
försvunnit. Häromveckan stod att läsa i lokaltidningen att taket på
detta hus gett vika för de tunga snömassorna.
Ett stenkast från Storforssågen ligger ett upplag av timmer och div-
erse skräphögar. Mitt i bilden syns ASSI (som en gång var namnet på
den industri som stod klar 1963). Idag har ASSI bytt namn till KAPPA -
eller har jag rätt eller fel?
Så åker vi mot Tingsholmen. Bilden visar Tingsholmsviken. En populär
båtplats sedan länge. Det var här som jag under barndomen någon
tidig sommarmorgon tuffade ut i en motorbåt som två av mina far-
bröder - Ivan Lundmark och John Risberg en gång byggde - Ibland
fanns halva släktskaran med i den ruffade motorbåten. Och på däck
avnjöt vi olika läckerheter. Ja, ett minne som väcker härliga och ljuva
barndomsminnen.
Båtbryggorna ligger än så länge öde. Väntande på sommarens
"båtmänniskor".
Dagarna för skoternöjet, är snart räknade.
Vårsolen leker i trädtopparna.
Vårhimlen över Tingsholmen, ler sitt allra bredaste leende.
Och här står jag, med min gamla mössa, vid Tingsholmsbergets fot.
Berget - som hungriga grävmaskiner käkade upp för flera år sedan -
fungerade som skidbacke i min barndom. Tyvärr, så är allt idag ett
minne blott.
Denna igensnöade väg, leder sommartid ut mot Tingsholmsudden.
Det var där som vi brukade tälta när jag var barn. Än idag så brukar
vi åka ner med en kaffetermos och bara finnas till någon lat varm
sommardag.
Nere på "Holmen" finns det en och annan som hittat sitt paradis.
Som ett öppet sår bryter vårbäcken fram i naturen.
Så avslutar jag och min skugga denna vårpromenad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Text o foto: ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
