Hemma hos Nils Poppe
O, vad jag ser frimodig och säker ut på den här bilden och ändå är
jag så blyg och försagd. En gång for jag upp till Stockholm för att tala
med Gösta Ekman. Jag vandrade runt Vasateatern i timmar, dagar och
dygn och så for jag hem igen till Malmö. Knepigt hade det varit att få
ihop pengarna till biljetten, men knepigare ändå kändes det att fara
hem igen med oförättat ärende. Rektorn i skolan tyckte att jag skulle
passa till skådespelare och ordnade så att jag skulle få träffa teaterdir-
ektören i Malmö kl. 12 en dag. Redan kl. 10 stod jag utanför teaterin-
gången och där stod jag fortfarande kl. 12, kl. 1 och klockan halv 2, men
då samlade jag allt mitt mod och störtade in. Teaterdirektören höll på
att ta på sig rocken. "Ni skulle ju komma kl. 12, sa han. "Men Ni är enga-
gerad i alla fall för vi behöver en tenor i kören". Jag var inte tenor varken
då eller senare, men stannade kvar vid teatern i alla fall i 4 år.
Utsikten från mitt fönster är som en ständigt skiftande tavla. Jag bor i
en toppvåning högst på toppen av Gärdeshöjden. Många hissnar när de
tittar ner, det är så långt till jorden. Men inte jag, man är väl "Akrobat,
Oh!". När jag var 3 år föll jag förresten en gång från 3 våningars höjd
ned i marken. Alla rusade förfärade till, man trodde jag var död. Men
jag lever än - se fotot!
Beethovens C-mollsonat är det bästa jag vet, därefter kommer allt
annat Beethovens skrivit. Griegs vemodslängtande toner tilltalar också
mitt sinne - kanske mitt humorsinne. Humor och vemod är två oskilj-
aktiga syskon. Bisarr och surrealistisk musik tycker jag också om, bl. a.
därför att den påminner mig om de tre bröderna Marx, Rivel och Grock.
Men bokhyllan som är 5 gånger så stor som på bilden innehåller inte bara
grammofonskivor, jag läser också böcker.
Jag lagar min mat själv, för jag vill inte ha någon som slamrar i mitt
hem, det stör mig. Och ändå får jag stanna hemma och slipper gå ut.
Jag är så gott som vegetarian, äter endast kött som tilltugg till grön-
sakerna. Svenskarna gör annars tvärtom: äter kött med lite potatis.
Jag äter potatis med lite kött.
Det är ingen urklippsbok jag sitter och läser. Mina urklipp samlar och
ordnar mamma och pappa nere i Malmö. Jag har skaffat dem ett "egna-
hem" strax utanför staden och därifrån följer de noga med vad jag gör
häruppe. Mamma tyckte inte om att jag satt i fängelse i min sista film
"Aktören". "Det går aldrig väl när man spelar sånt!". Det är heller inga
kärleksbrev från beundrarinnor jag sitter och bläddrar i, man hör tyvärr
inte till den typen. Det måtte vara roligt att bli omsvärmad och uppvaktad.
Författaren till boken heter Shakespeare, en av världens största och sann-
aste humorister.
Horisontalläget är den bästa ställning Gud hittat på åt människan. Jag
intar den ställningen så ofta jag hinner. Det är väl det som kallas relax.
Då rinner leklynnet till och idéerna hoppar fram. För mig är arbetet en
lek. Mig tycks det troligare att det som roar den uppträdande också
skulle ha större chans att roa publiken.
------------------------------------------------------------------------------
IDUN den 22 juni 1944.
Kommentarer
Trackback
