Max och den gamla kristallkulan
Det hela började en tidig morgon, just när grannens tupp gol som allra mest. Ute lyste sommarhimlen vackert blå. Och den varma gula solen, tycktes vara på sitt bästa morgonhumör. Max låg vid den här tidpunkten hemma i sin säng, redo att börja dagen. "Mjauuu!", lät det från hallen. Max förstod att det var katten Flisan som var i antågande. Mycket riktigt. Flisan kom in, tittade sig omkring, för att snabbt som ögat vända om igen.
-Idag ska du vara hos farmor och farfar, sa Max mamma med ett leende. Pappa och jag skall fortsätta med målningen. Men vi kommer och hämtar dig lite senare!
Max log. Det brukar vara kul att hälsa på hos farmor och farfar, tänkte han. I samma stund kom pappa och lyfte Max försiktigt ur sängen.
-Har mamma sagt att du ska åka till farmor och farfar idag? Max nickade på sitt huvud. För det där att tala, hade han inte börjat på allvar med än. Men det gick ju lika bra med en huvudnickning. Pappa och mamma förstår mitt babyspråk, så det är ingen fara. Tänkte han, medan mamma kom med den obligatorska morgonvällingen.
När morgonbestyren var avklarade, satte sig alla i bilen. Och i ett huj var man framme till det röda huset där Max farföräldrar bodde. Ute på bron låg katten Pelle och sov. Ja, han var så pass trött, att han inget märkte fastän hela familjen med Max i spetsen kom klampande uppför bron.
-Hej, Max! sa farmor och farfar nästan i mun på varandra. Idag ska vi ju få rå om dig hela dagen lång, sa farmor medan hon sträckte fram sina armar för att vara behjälplig med avklädandet. Farfar var som vanligt rufsig i håret, han såg ibland ut som en tankspridd professor, med alldeles för många tankar och idéer i huvudet.
-Hej, på dig! Vad ska vi hitta på idag då, Max! sa farfar och kliade sig i pannan.
-Kanske att vi ska gå på äventyr i den stora skogen? Eller sak vi gå upp på den gamla vindan och leta efter gömda skatter?
Det där med vindan, tyckte Max lät som en utmaning. Ja, det liksom kittlade till i magen av ren spänning.
-Hejdå! sa Max mamma och pappa, när de båda gick ut genom entrédörren.
-------------------------------------------------------------------
Fortsättning följer.....
-Idag ska du vara hos farmor och farfar, sa Max mamma med ett leende. Pappa och jag skall fortsätta med målningen. Men vi kommer och hämtar dig lite senare!
Max log. Det brukar vara kul att hälsa på hos farmor och farfar, tänkte han. I samma stund kom pappa och lyfte Max försiktigt ur sängen.
-Har mamma sagt att du ska åka till farmor och farfar idag? Max nickade på sitt huvud. För det där att tala, hade han inte börjat på allvar med än. Men det gick ju lika bra med en huvudnickning. Pappa och mamma förstår mitt babyspråk, så det är ingen fara. Tänkte han, medan mamma kom med den obligatorska morgonvällingen.
När morgonbestyren var avklarade, satte sig alla i bilen. Och i ett huj var man framme till det röda huset där Max farföräldrar bodde. Ute på bron låg katten Pelle och sov. Ja, han var så pass trött, att han inget märkte fastän hela familjen med Max i spetsen kom klampande uppför bron.
-Hej, Max! sa farmor och farfar nästan i mun på varandra. Idag ska vi ju få rå om dig hela dagen lång, sa farmor medan hon sträckte fram sina armar för att vara behjälplig med avklädandet. Farfar var som vanligt rufsig i håret, han såg ibland ut som en tankspridd professor, med alldeles för många tankar och idéer i huvudet.
-Hej, på dig! Vad ska vi hitta på idag då, Max! sa farfar och kliade sig i pannan.
-Kanske att vi ska gå på äventyr i den stora skogen? Eller sak vi gå upp på den gamla vindan och leta efter gömda skatter?
Det där med vindan, tyckte Max lät som en utmaning. Ja, det liksom kittlade till i magen av ren spänning.
-Hejdå! sa Max mamma och pappa, när de båda gick ut genom entrédörren.
-------------------------------------------------------------------
Fortsättning följer.....
Kommentarer
Trackback
