Myrstacksbesök!

Skogspromenad, doft av sommar, kåda och en fågelkonsert av allra hösta klass....Ja, det var vad som mötte mig när jag på förmiddagen  bestämde mig för att vandra i den skog som ligger ett stenkast från vårt hus. Lite senare kom barnbarnet på besök, då gick vi en "mini-tur" för att titta på de miljoner och åter miljoner myrinnevånare som bor i en myrstack, nästan granne med oss. Till vår förvåning blev vi inte inbjudna på saft och bullar (som jag och Norah brukar bli). Kantänkas att de hade skäppan full med den totalrenovering som de stackars myrkrypen höll på med, vid vårt besök. Myra in och myra ut - ja, så såg det ut när Norah och hennes farfar hälsade på. Men vem vet, kanske att vi nästa gång får lov att ta oss en titt på de tusentals myrrummen som de alla förfogar över. Spännande tyckte både jag och Norah.
-"Men farfar, du har glömt en sak", sa Norah och kisade upp mot mig och den gassande solen.
-"Vad menar du med glömt?", sa jag.
-"Jo, jag menar ju Max. Han måste ju få följa med när vi ska besöka myrornas hus. Heller hur farfar!"
-"Självklart ska Max vara med också. Vi kan ringa honom när det blir aktuellt. Är det okej, Norah?"
Det tyckte hon, och nickade på sitt huvud.


Norahs efterlämnade persedlar. 1. st. cykel, 1. st. spade. 1. st. hink
samt 1. par strumpor.

Norah var trött efter myrstacksbesöket, men sedan hon vaknade pigg
som en mört..... så fick hon en iskall, smaskig, efterlängtad......


.....glass! Ljuvligt, tyckte Norah!


Vi bestämde att när vi (förhoppningsvis) blir inbjudna till ett besök i
myrornas hus, så måste även Max följa med. Norah bestämde att vi
alla måste ha hjälm på våra huvuden. -Jag har ju min fina rosa, sa Norah,
och Max har alldeles nyligt fått en jättefin blå. Men du då farfar, vad ska
du ha, när vi går genom alla de där slingrande gångarna, för det finns ju
en rasrisk?
-Jo, du kära Norah, din farfar tar sin gamla blå vintermössa på sig. Så det
så!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0