Roger Lindqvist

"Pippi-Bump" - är barnbarnet Norahs benämning på sin stora idol Pippi Långstrump. Ja, fast "Emil i Berga" - (Emil i Lönneberga) är för Norah också en kär Astrid Lindgren figur. Häromdagen flyttade Norah in i sitt eget "Villavillerkulla". Så när farmor och farfar besökte "Norah-huset" igår, ville hon prompt ut på ett litet äventyr runt sin nya spännande värld. Och med kameran i hand försökte jag (så gott det gick) att hänga med i Norahs svängar. Ni förstår, att det finns mycket spring i denna lilla förtjusande - snart tvååriga - charmiga flickas ben. Energin står för jämnan på högsta topp, och man önskar väl ibland att man kunde få åtminstone en jättepytteliten del av hela hennes otroliga energiska styrka. Men kanhända att det smittar av sig vad det lider. Man kan i alla fall önska.


I Norahs nya underbara värld, står äventyret på lut bakom varje
hörn. Pippi har ju sitt sockerdricksträd - Norah har sin fina och väl-
doftande hägg. Men jag är ganska säker på, att inom kort finns det
även sockerdricksflaskor i någon gömma här också.


Norah är ute på inspektionsrunda, när hon plötsligt utbrister: "Hm,
farfar, gräset måste ju klippas, så här får det inte se ut!"


Den röda ladan tilldrar sig Norahs intresse. Men även ett äppelträd som
blommar så vackert denna dag. -"Å, ett sån´t där träd med en massa
goa äpplen på. Jag lovar att jag ska bjuda er, när dom tittar fram!"
säger Norah med ett belåtet uttryck.


"Nu, serru, ska ja´minsann visa dig farfar, min lada!"


-"När jag fyller två, önskar jag mig en sån där prickig häst som Pippi
Bump. Den ska också heta "Lilla Gubben". Sen så vore det bra, om
farmor och du, kunde ordna en sån däringa apa, precis som Pippis "Herr
Nilsson". Då kan dom bo härinne i min lada, vetja! Å, lilla gubben kan ju
äta upp gräset därute, så slipper pappa att klippa med sin gräsklippare".


Den här dagen har Norah så mycket spring i sina ben att hon knappt
fastnar på farfars bilder. Norah utstrålar en sådan fart och fläkt, att
de där cyklonerna borta i Amerika skulle bli avundsjuka om dom fick
se henne.


Bredvid Norahs Villavillerkulla finns en spännande skog med en massa
snåriga skogsvägar. På samma plats, lekte en gång Norahs farfar och
även Norahs pappa och farbröder. Ja, t.o.m. lär hennes gammelfarfar
John också färdats i denna "Ronja Rövarskog", fast det är länge sedan
nu. Skogen brukar bli alldeles blå av goa blåbär varje höst. Och blir man
sugen på att bygga kojor, ja, inget bygglov behövs, så det är bara bygga
sig trött.


I Norahs lilla stuga ligger hennes dockor och sover. "Snart ska dom
få lite mat", säger Norah och öppnar en barnmatsburk.


"Nu måste jag baka några sandkakor till mina fikasugna dockor!", säg-
er Norah, och tittar ner mot sin fina sandlåda som finns alldeles bredvid
"Dockhuset".


Sandlådan. Platsen för sandkakebaket.


"Tänk, att jag också har ett Villavillerkulla, precis som Pippi! Nu fattas
bara Tommy och Annika".


"Nää, nu har dockorna vaknat, måste ge dom mat. Vi ses sen, farmor
och farfar".

------------------------Foto: Roger "Farfar" Lindqvist--------------------------------