Roger Lindqvist

I första delen berättade jag om Cool Candys födelse 1950/51. Berättelsen handlade också om när basisten Göte Johansson gjorde sin entré i bandet 1953. Göte skötte sig så bra att fortsättning följde. 1954 åkte bandet till Göteborg för sin allra första skivinspelning. Det var i Erdmans musikstudio premiären skulle ske. Medlemmarna samlades runt en grön Bäckströmsmikrofon och spelade in: "Taking a chance on love" och "I´m beginning to see the light". Det hela resulterade i en s.k. 78-varvare av stenkaksmodell. Pressad i 6 exemplar. En platta som det i dag endast återstår ett exemplar av.

Spelningarna duggade allt tätare. Som kuriosa kan nämnas att i bandet fanns en vibrafon som kanske inte var så vanlig för den breda publiken på denna tid.  Gruppen specialbeställde sina arrangemang som man sedan framförde ute på danstillställningarna. Trots att man själva tyckte att det lät jättebra, så var deras publik inte riktigt med på noterna. Det var då som trumpetaren och saxofonisten Gunnar Wahlgren kom på den briljanta idén, att spela "Veckans schlager". Publiken kände genast igen melodierna, och applåderade varmt. Därigenom ändrades bandets låtval, till lite mer publikvänligt. Det visade sig vara ett lyckodrag. Bandet började dra stor publik vart än man kom.

1955 slutade vibrafonisten Rune Jörhall, och Gunnar Wahlgren tog vid. Gunnar - som kan beskrivas som en mångsysslare inom musiken - trakterade även piano, sax och från 1955 även vibrafon. 1957 bildades Lidköpings första storband. Reinhold Nilsson, en av gruppens medlemmar gjorde alla arrangemang. Storbandets medlemmar var saxofonisterna: Reinhold Nilsson, Olle Norrman, Sture Björk och Timo Rhakonen. Trumpet: Totte Svedberg, Gunnar Wahlgren, John Larsson, Stig Pettersson och Arne Pettersson. Trombone: Roffe Larsson, Sören Jönsson. Piano: Karl-Arne Andersson. Gitarr: Jan Ottosson. Bas: Göte Johansson. Trummor: Einar Svensson.

Under en konsert som storbandet gjorde, bandade trumslagaren Einar Svensson det hela på sin Tandbergsbandspelare. "En kul grej!", som Göte Johansson uttrycker det.
1959 börjar Carl-Ivar Ivarsson från Laxå i orkestern. Carl-Ivar spelade både barytonsax och klarinett. Carl-Ivar kändes så otroligt följsam, till Gunnars melodistämma, säger Göte. I samband med att Carl-Ivar Ivarsson kom med i bandet så föddes vårt nya sound. Ett sound som blev väldigt uppmärksammad, och som i sin tur kom att plagieras av andra band.


COOL CANDYS 1957. Gunnar Wahlgren - trumpet, sax, vibrafon.
Göte Johansson - bas. Einar Svensson - trummor. Reinhold Nilsson -
klarinett, tenorsax. Karl-Arne Andersson - piano.


Bandet specialbeställde sina arrangemang. Men det var inte förrän
trumpetaren Gunnar Wahlgren kom på idén att vid varje framträdande
spela "Veckans schlager" som publiken började strömma till danserna.
Cool Candys allra första inbokade gig - blev genom ett misstag en dubbel-
bokning. D.v.s att två band hade bokats på spelkvällen. Cools var de som
fick gå hem, alla utom Gunnar Wahlgren, som stannade kvar och dansade.


Trummisen Einar Svensson var sitt bands största idéspruta. Han föreslog att man skulle ha en "önskelåda" placerad på scenen. Tankemeningen var denna, att publiken skulle lägga lappar med förslag om önskelåtar i lådan. Efter orkesterns paus, skulle man spela dessa. Året var 1960 och det var för alla inblandade en helt ny grej. Samma år kom även idén om "Cool Candys Talangshow". Bandet annonserade efter förmågor som skulle komma till parken i Lidköping för provspelning eller provsjungning. Man tog ut 8 personer och gjorde sedan en succéartad turné runt länet, för att till sist utse en segrare. Finalen hölls i Lidköping.


1959 sökte bandet en ny tenorist. Carl-Ivar Ivarsson från Laxå började
i bandet. Fr. v. Einar Svensson, Gunnar Wahlgren, Karl-Arne Andersson,
Göte Johansson och Carl-Ivar Ivarsson.
------------------------------------------------
Forts. följer....