Roger Lindqvist

Det röda magasinet på Furunäsets sjukhus.

FURUNÄSETS GAMLA RÖDA MAGASIN HAR VARIT UTE OCH RÖRT PÅ SIG

Det röda 80-åriga magasinet vid Furunäsets sjukhus har varit ute och rört på sig. Till moderna vårdformer hör också plats för bilar och omläggning av trafikleder. Det är inte vilket häbbare som helst. 18 meter långt och dryga 9 meter på bredden. Uppfört i två och ett halvt plan. Kärnfriskt timmer. Många är de sommartorpare som i dagarna kastat avundsvärda blickar mot dess väggar. En stuga av den här klassen i sommarhagen skulle inte vara så pjåkigt. När planerna för magasinet dryftades i slutet av 1800-talet så fann man det motiverat med en byggnad av denna storlek bl. a. därför att:

"Då kan hospitalet på billiga villkor höstetid, förse sig med vinterbehov av förnödenheter, enär annars snö och is kan möta hinder, liksom man också kan bli beroende av prisförändringar på orten...."

Till magasinet ledde en spårväg från sjukhusets hamn. Den var 60 centimeter bred, med hållplatser vid gamla smedjan och bryggeriet. Det var då det. I sjukhusets vistbod var magasindrängen suverän. Skramlade med imponerande nyckelknippa. Bar på redovisningsblock och inventeringshäfte. Var i besittning av icke så litet pondus. Ungarna inom området och trakten omkring kunde konsten att hålla sig på god fot med denna befattningshavare. Det kunde resultera i en och annan godbit. En näve russin eller en bit bröstsocker.

Här hade också den tidens assistenter och sysslomän många timmar. En del led av överambition. Det fanns magasinsföreståndare som botade deras åkomma på en eftermiddag. När resonemanget om inköp och utspisningsstater alltför länge snuddade vid petitesser. Men det fanns dock många av den sortens tjänsteandar som lät sunt förnuft råda i umgänget med magasinsdrängen. Det tjänade dom på och kunde bli byrådirektörer i kungliga medicinalstyrelsen. En kuriositet är vällingklockan. Den hänger kvar än i dag. I den skulle drängen ringa middag och aftonvard. Vid sistnämnda tillfälle var dagen långt gången. Och aftonsolen gått ner bakom Vallsbergets blånande höjder. I dag ser man bergets strålkastare belysa fritidsfolket från magasinets nya plats vid Portlandsområdet.
---------------------------------------------------------------------------
Text: Joel Berglund. NLL-Tidningen februari 1975.

PS. Magasinet besökte jag ibland. Där fanns bl. a. möbler som vi hämtade
för att köra ex. till någon utflyttad patients lägenhet. Magasinet finns inte
mer. Några ungdomar "råkade" elda upp det för flera år sedan.
/Roger.