Roger Lindqvist

KARL-GUSTAV HÖGMODIGS ANLÄGGNING var en sevärdhet som
många studiebesök missade. Han gick aldrig i grupp, bröt sig ur flocken,
fann den arbetsterapi som sjukhuset bjöd på stelbent, och byggde därför
sin egen mekaniska verkstad. 1986 lämnade han den för alltid, och gräv-
skopan tog över...
Hans minne lever icke minst genom att han fick sitt namn på området som
i dag kallas Modigs Gränd.


BOSTADSHUS för ogift kvinnlig personal ingick i de planer som klubb-
ades 1927. Det var sträng regim av övervakande karaktär de första
åren. Ambitiösa föreståndarinnor nosade om det "luktade karl".
En uppsyningsman fruktade det värsta, och nöjde sig med att under
cykelställets plåttak fraternisera med en översköterska. 1990 var "pull-
husets" saga all...


I KÄLLARPLANET till vänster hade maskinpersonalen fram till 1930 sitt
tunga och mörka arbetsområde. Elcentralen fanns här och ångpannorna
alstrade värme, för hela komplexet. Här fanns ångkök, maskintvätt, ba-
geri med vedeldning, matsalar för funktionärer, och ekonomipersonal.
Även personalbostäder. I vindskuporna bodde även en del av sjukvårds-
personalen fram till den dag då man började lyfta det gamla sjukhustaket
med domkrafter för att mura upp den tredje våningen, med pimpstens-
tegel från Holland. Nu planerades en ny maskinbyggnad med vidhäng-
ande tvättinrättning. Bostadshus för ogift personal. Omfattande tillbygg-
nader alltså. Överläkaren Velander hade haft ett styft jobb i planläggnin-
gen. Byggnadskontrollanten J. P. Pettersson var synnerligen nitisk, och
gav entreprenörerna goda vitsord för raskhet, liksom arbetarna fick lov-
ord för sitt stora intresse de visade i sitt slit.


SJUKSTUGAN avsedd för epidemiska sjukdomar och även i bruk ett
par gånger för dessa åkommor. Färdig 1893. Öppendörr-principen prö-
vades redan 1901 i denna byggnad med positivt resultat. På senare år
rivningshotad; idag i bruk som föräldrakooperativt daghem.


MAN SÅG aldrig några mastiga lyftkranar och dånande caterpillrar
under 30-talets om- och tillbyggnad. Men hästkrafterna fick slita...


EN VY FRÅN SJUKHUSET med överläkarens bostad, 1965 övergav
sjukhuscheferna denna byggnad och den socioterapeutiska funkti-
onen fick ta den i bruk.


DEN HÄR BYGGNADEN står kvar än i dag och är ibland öppen för
konstnärliga anlag i glaskonstens fjärilslätta materia. Bryggeriet som
producerat drycker för sjukhusets eget behov kom igång 1933 och
1952 drogs de sista korkarna ur de stora tappningskaren. Malt- och
kolsyrade drycker förfärdigades här och här fanns en bryggpanna på
30 hektoliter.


I 94 ÅR - från invigningen 1894 fram till en marssöndag 1988 hade man
från sjukhuskyrkans sida försökt bära fram budskapet om "han som helar
sår och skingrar dimmor..."
Söndagen den 20 mars 1988 måste kyrkoherden i Piteå landsförsamling
inför fullsatt kyrka åse hur representanter för Handelsbolaget Furunäsets
fastigheter trädde fram och på guden Mammons vägnar ta över det verk
som då ansågs fullbordat...


UNDER MÅNGA ÅR saknade sjukhuset egen kyrkogård och de döda
fingo därför begravas å Piteå stads begravningsplats. Likaledes sak-
nades gravkapell och obduktionsbod; den senare tillkom först efter
flera år såsom en fristående byggnad invid bensin- och oljekällaren
utanför kvinnosidans B-gård, och till dess måste obduktionerna, som
då voro obligatoriska, ske å ett särskilt rum å en av avdelningarna på
manssidan. I anslutning till sjukhusets om- och tillbyggnad 1930 revs
den gamla obduktionsboden, och sjukhusets vackra gravkapell, även
innehållande obduktionsrum, byggdes då upp på sin nuvarande plats
invid klockstapeln, som först blev rest under 1920, tack vare i huvud-
sak frivilliga bidrag.
-----------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 mars 1992.