Snö, pulkor och barnbarn...
Norah med sin pulka, på den vita Markvägen tillsammans med sin
farmor och farfar.
Norahs ena handske hade kommit bort. Därför fick hon ta vad som
stod till buds: Farmors vantar! Nöden har som bekant ingen lag. Men
barnbarnet Norah var lika glad för det. Det är ju vinter - vetja....
- Farmor, dom är lite för stora dina vantar...!
- Nää, farmor vet du va...nu vill jag inte ha dom längre....!
Trots Norahs protester så åkte farmors-alltför-stora-vantar på igen.
Medan farmor gick in för att påbörja lunchen så fortsatte Norah och
hennes farfar med att lasta lite ved i pulkan.
- Tror du det här räcker hela vintern, farfar? Javisst, och vi skall elda
som aldrig förr, Norah!
- Minns du farfar när jag hjälpte dig med potatislandet i somras?
Potatislandet, ja, så här såg det ut den 4 juni. Norah håller som bäst
på att göra potatisfåror.....men det var då det. Nu är det vinter och
snö. Och inte förrän om flera månader kan vi åter sätta knölarna i
jorden.
Så bestämmer vi oss att ta en tur i den snöklädda skogen. Vi vandrar
tillsammans....
....på de välkända skogsstigarna. Nattens snö har lagt sig som ett dun
på de gröna växter och blad som fanns här i somras.
Tänk, det var inte alltför länge sedan det fanns goa blå bär som växte
just precis här....Nu är dom djupfrysta!
Vinterhimlen har koll på oss - där vi vandrar på vår stig.
Precis när vi är i färd att bege oss in i stugvärmen, upptäcker vi en
julgran som skulle passa alldeles förträffligt till Norah.
- För vet du va, Norah? Tomten kommer snart med alla klappar!
Ett litet leende sprids över Norahs mun. Sedan tar vi varandra i hand
för att skynda oss in hos farmor och hennes nylagade lunch.
Timmarna med Norah närmar sig sitt slut. Ett par innehållsrika timmar
i ett kärt barnbarns sällskap.
Kommentarer
Trackback
