Tisdagspromenad / inspirationspromenad
Dagen har bjudit på ett alldeles fantastiskt väder. Trots att vi i dag skriver den 2 november så syns ännu ingen snö. Tog mig en uppfriskande promenad på förmiddagen. Att promenera är ju som vi alla vet bra för vår fysik. Men i mitt fall har den även en djupare mening. Promenaderna får idéerna att rusa rusa runt i huvudet. Inspirationen är aldrig så stor som just då jag är ute och går. Promenadernas funktion har alltså dubbelt syfte. Har tidigare nämnt om mitt revyskrivande. Som jag tycker är en spännande utmaning. Fyra texter är hitills avverkade och överlämnade till de medverkande. Men det finns ju så mycket mer att berätta om, och i mitt inre finns en massa tokiga idéer, som vore skoj att förverkliga. Fantasin får fritt utlopp, och jag märker att jag mår bra av detta. Alla har vi ju kvar barnet inom oss. Hos vissa kanske det sitter lite längre in än hos andra - men det lilla fröet finns där i alla fall. Runt om i tillvaron finns så mycket komiskt att ta vara på. Det gäller bara att vara öppen och uppmärksam.
Thore Skogman berättade en gång att han under vissa perioder hade så många idéer och uppslag, att det nästan blev besvärande. För vareviga gång som inspirationens lampa tändes, ja, då var han tvungen att dokumentera det på stört. Även om det kom på natten. I sin bil hade han alltid en bandspelare tillgänglig, för det hände ibland kanske mitt i en bilkö att uppslagen flaxade förbi.
En bit från motionsspåret som går mot byn, står det här röda huset.
Här bodde en gång min pappas bror med sin familj. Som barn var jag
ofta på besök i detta hus. Och jag trivdes så pass bra att jag en gång
tog till orda inför min farbror och hans fru och sa: "När jag blir stor då
ska jag köpa ert hus". Nu blev det inte så. Men jag har många fina min-
nen härifrån.
En tur gjordes även på kyrkogården. Där hälsade jag på hos min
farmor och farfar.
De gamla kyrkstugorna inramar vägen upp mot Hortlax kyrka.
Som bilden visar så lyser våra hembygdsängar ännu gröna och granna.
Efter promenaden hälsade jag på hos min mor. Tyvärr kom inte
fikabrödet med på bild. Eftersom det redan låg i magen.
Thore Skogman berättade en gång att han under vissa perioder hade så många idéer och uppslag, att det nästan blev besvärande. För vareviga gång som inspirationens lampa tändes, ja, då var han tvungen att dokumentera det på stört. Även om det kom på natten. I sin bil hade han alltid en bandspelare tillgänglig, för det hände ibland kanske mitt i en bilkö att uppslagen flaxade förbi.
En bit från motionsspåret som går mot byn, står det här röda huset.
Här bodde en gång min pappas bror med sin familj. Som barn var jag
ofta på besök i detta hus. Och jag trivdes så pass bra att jag en gång
tog till orda inför min farbror och hans fru och sa: "När jag blir stor då
ska jag köpa ert hus". Nu blev det inte så. Men jag har många fina min-
nen härifrån.
En tur gjordes även på kyrkogården. Där hälsade jag på hos min
farmor och farfar.
De gamla kyrkstugorna inramar vägen upp mot Hortlax kyrka.
Som bilden visar så lyser våra hembygdsängar ännu gröna och granna.
Efter promenaden hälsade jag på hos min mor. Tyvärr kom inte
fikabrödet med på bild. Eftersom det redan låg i magen.
Kommentarer
Trackback
