Roger Lindqvist

Max blev akut febrig i dag på sitt dagis, så efter telefonsamtal från Jannice så åkte jag och hämtade honom. Någon större fara var det inte. När jag kom så satt han på en stol och läste en saga. Han kändes varm, samt hade också en besvärande rethosta. Men det var inte värre än att han avfyrade ett stort vackert leende mot sin farfar. I dag var också första gången som Max sa: Fajfaj (Farfar!) En historisk dag alltså. Men att säga Roger, kan nog bli betydligt svårare. När Norah gav sig på ett försök att uttala mitt namn, så blev det Jågjej. Elisabeth blir mycket lättare om man säger Bettan. Vilket Norah också gjorde. Ett besök på Gläntan nere vid havet gjorde vi också, Max, farmor och farfar. Och av detta blev det några bilder.


Under åren på Furunäset så brukade vi ofta åka ner med busslaster
med patienter och skötare till Gläntan. Då ägdes Gläntan av lands-
tinget, men senare så övergick det i kommunens ägo.
Det var socioterapeuten Acke Norberg som fick idén till en plats där
patienterna kunde få en plats av lite ro och avkoppling. Gläntan blev
till verklighet 1960/61. Acke Norberg var gift med Onny Norberg f.
Lundqvist från Storfors. Onnys mor var syster till min farmor. Onny
var alltså kusin till min pappa. Acke var förutom socioterapeut, också
musiker. Han spelade trumpet i olika konstellationer. Däribland var han
med i en blåsorkester i Spanien. Eftersom paret Norberg bodde halva
året på spanska solkusten efter att de gått i pension.


Vid Gläntan finns en underbar sandstrand dit många pitebor vallfärdar
varje sommar.


De pulserande vågornas rytm, utgör ett slags magiskt inverkan på mig.
Jag stormtrivs vid havets närvaro. Jag skulle absolut kunna tänka mig
bo vid havet, om jag bara fick den möjligheten, vill säga.


Bakom molnen döljde sig en värmande sol. Dagen har med andra ord
varit väldigt skön och behaglig.


En ung kille kämpade tappert med att försöka fånga in vindarna i
sitt röda segel.


Så småningom fångades vinden upp, även om han fick kämpa därnere
i vattnet en ganska bra stund.


Och ser man på, denna man såg jag i en spegel - konstigt, han verk-
ade väldigt bekant...


I dag, måndagen den 22 augusti 2011, sa Max ordet "farfar" för allra
första gången. Som tack för detta, så bjöd vi honom på en åktur ner
till Gläntan.


Max, är en stor utforskare och nyfiken upptäckare av sin nya värld.
Han tycker om att berätta för sin omgivning om alla de fantastiska
saker som finns runt omkring. Det var nog också därför som Max bes-
tämde sig för att pilla på farfars kameralins just i fotoögonblicket. Inget
undgår honom. Han skall bli en ny Christoffer Columbus när han blir stor.
Även om Amerika redan är upptäckt, så finns det kanhända andra delar
av vår värld som bara ligger där och väntar på att upptäckas - av MAX!
--------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.