Max på utflykt med farmor & farfar


En dag när Max var på besök, fick han åka med i farfars Volvo - okej,
det är farmors Volvo också. Färden gick mot Blåsmark och Stensjökullen.
Naturligtvis gjorde vi många stopp efter vägen. Varför nu det då? Jo,
saken är ganska enkel, kameran var med så jag var BARA tvungen att
stanna upp då och då.


Den här spången blev jag intresserad av. Inom parantes, kan jag säga
att jag är intresserad av det mesta runt omkring mig. Tror att jag upp-
täckt att jag blivit väldigt lik farfar Amandus på äldre dagar. Han var
ofta pigg på att tala med människor var än han var och i vilka än situ-
ationer han befann sig i. Nog om detta!


Vid spångens slut (heter det spång? så låg dessa båtar förtöjda.


Vacker natur som alltid!


Men så hände nåt som fick Max´totala uppmärksamhet...


...ja, han bjöd på ett av världens vackraste leenden, som Brad Pitt
skulle bli väldigt avundsjuk på...


...Titta! Max kan inte dölja sin förtjusning...


...hästar! - Seså grabbar, Max e´här, sa jag. Kan ni ställa upp er på
rad?


    - Jamen du kan väl inte stå med bakdelen mot mig när Roggan
ska fota oss, sa hästen Torvald till vänster. De övriga två lystrar till
namnen Billy och Zeke.


   - Blir det bra så här Roger? Eller ska vi stå på bakbenen och gnägga
Blinka lilla stjärna? - Det är helt okej, grabbar.
Fr. v. Billy, Torvald och Zeke.


  - Zeke! Titta in i kameran...
  - Förlåt, det var en fluga som distraherade mig.


  - Attans också, nu måste jag vifta bort den där fluguschlingen med
svansen, förlåt Roggan.
  - Titta nu in i min kamera, och säg "cheese". Sen så vill jag att ni
säger ett rungande Hej, till Max som sitter i bilen och tittar.
  - HEEEEEEJ.....MAX!


Torvald, som tydligen var den mest pratsamme av de tre, tog till orda:
  - Du, Roger, det är väl gratis detta med fotograferingen? Vi har ju inte
så mycket stålar. Det enda som vi kan betala med är lite hö.
  - Roger, vill du ha lite hö?
  - Nej tack! Det är okej, fotograferingen är gratis.
Och med det så lämnade vi våra tre vänner i Blåsmark. Innan vi for så
ropade de tre: - Hejdå Max, kom snart tillbaka!

-------------------------------------------------------------------
Utflykts- och hästfotograf: ROGER LINDQVIST.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0