Max & bilarna

Barnbarnet Max, 2 år, har ett stort brinnande intresse för bilar, eller som han själv uttrycker det: "Biar". På julaftonskvällen, fick Max sitt lystmäte av "biar". Fastän han fick ett mjukt paket, klämde han på det och sa: "Biar". För ordningens skull, ska jag avslöja att det mjuka paketet inte innehöll en endaste bil. Men Max, han var nöjd ändå. I bilparken ingår numera förutom en drös med personbilar, även två stycken långtradare. Den första i samlingen fick han av pappa Robert. Men jag tror att det var pappa som var mest intresserad den där dagen när presenten öppnades. Hemma hos farmor och farfar står en stor bilpark snyggt parkerade under julgranen. Alla de läckra vagnarna har Max som ägare. Jodå, dom är faktiskt helförsäkrade, utifall att. För sanningen att säga så är Max en riktig tuffing som chaufför. Han kör som en fartdåre när han susar iväg med den ena "bien" efter den andra. Här kommer ett foto av Max "Biar":


Under farmor och farfars julgran finns dessa läckerheter parkerade.
Stolt ägare: MAX!


Vi tar det från allra första början. Strax innan Kalle Anka, dök det upp
en annan Kalle i TV-rutan. Kalle Moraeus. Denna mångsidige musikant
som jag gillar helskarpt. Kalle tände ljus i TV-studion för att förbereda
herr Ankas julafton-show. Fastklistrad vid 55 tummaren satt en ung
bilintresserad man...


...Max! I soffan hade Max sällskap med pappa, farfar, farmor, Danne,
morfar Ove och Jon.


Plötsligt hördes ett par dova bankningar på ytterdörren. Och när
dörren så småningon öppnades så stod han där: Tomten. Han hade
åkt ända från Malå i Lappland med sina renar. Malåtomten var för-
stås välkommen in.


Max bjöd tomten att sitta ned. Sedan så började julens höjdpunkt,
klapputdelningen.


Det dröjde inte länge förrän den första "bien" kom.


Max lånade bort sin långtradare till farbror Daniel en stund.


Vissa paket var nära nog större än Max själv.


I köket stod Mia och Jannice och förberedde maten.


I vardagsrummet fortsatte paketöppnandet. Och se, vad som dolde
sig i ett av paketen om inte en trailer...


På sin upphöjda plats i rummet följde katten Flisan oss alla, med sin
vakande blick...nåja, även om hon slumrade till då och då...


Dagen före dopparedan, var det uppesittarkväll. Det var då jag skulle
vinna mig två Volvobilar. Men kan ni tänka er, jag har fortfarande kvar
min gamla "blå fara". Fr v Daniel, Mia, Jennie, Robert, Max, Bettan,
Ante, Norah.

-------
GOD FORTSÄTTNING!-------------------------------------



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0