Vinterskog
De snötyngda granarna kantar min vinterväg
Decemberkylan färgar mina kinder klarröda
jag går alldeles ensam i min vinterskog
en stund i egna tankar, en välbehövlig stund
av djup harmoni
Vid vintervägens slut, står ett ensamt rött hus
i dess fönster lyser julens spröda stjärna
Den kastar sitt diffusa sken ut över den
snö som dalat ner från himlen tidigare
under dagen
Så står jag här, mitt i det kalla vinterriket
jag tittar på klockan, den är lite över fem
Måste dra mig hemåt, till stugan som väntar
till de nära och kära
Borstar av mig snön, går in i värmen
där möts jag av de ljuvligaste matdofter
En katt kommer springande
stryker sin ena sida mot mitt ben,
tittar på mig, precis som om den vill välkomna
mig hem
Sjunker ner i soffan, mina kinder känns ännu
lite varma efter skogspromenaden
En varm kopp kaffe serveras
ett ljus tänds, dess sköra eldslåga
flämtar plötsligt till
Och i samma stund fylls mitt inre av den
djupaste tacksamhet över att få finnas
på denna lilla plätt på vår jord
För tänk så många som aldrig får gå i en
vinterskog
Ja, tänk...
---------------------------------------------------
Roger Lindqvist
Jag går i min vinterskog, alldeles allena...
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.lulea.se
Decemberkylan färgar mina kinder klarröda
jag går alldeles ensam i min vinterskog
en stund i egna tankar, en välbehövlig stund
av djup harmoni
Vid vintervägens slut, står ett ensamt rött hus
i dess fönster lyser julens spröda stjärna
Den kastar sitt diffusa sken ut över den
snö som dalat ner från himlen tidigare
under dagen
Så står jag här, mitt i det kalla vinterriket
jag tittar på klockan, den är lite över fem
Måste dra mig hemåt, till stugan som väntar
till de nära och kära
Borstar av mig snön, går in i värmen
där möts jag av de ljuvligaste matdofter
En katt kommer springande
stryker sin ena sida mot mitt ben,
tittar på mig, precis som om den vill välkomna
mig hem
Sjunker ner i soffan, mina kinder känns ännu
lite varma efter skogspromenaden
En varm kopp kaffe serveras
ett ljus tänds, dess sköra eldslåga
flämtar plötsligt till
Och i samma stund fylls mitt inre av den
djupaste tacksamhet över att få finnas
på denna lilla plätt på vår jord
För tänk så många som aldrig får gå i en
vinterskog
Ja, tänk...
---------------------------------------------------
Roger Lindqvist
Jag går i min vinterskog, alldeles allena...
-----------------------------------------------------------------------
Bild: www.lulea.se
Kommentarer
Trackback
