"Farfar, vill du va me´mej?"

Barnbarnet Norah kommer springande med sin docka i ena handen glatt ropande: "Hej farfar, vill du va me´mej?"
Jag är ute på min motionsrunda i det vackra vädret, då Norah upptäcker mig efter vägen. Hon är "sommarklädd", endast ett par blöjor på sig, och jag tänker att det här fantastiska ska jag bevara genom att fort som attan skriva ner det. Vem vet, kanske Norah en dag upptäcker farfars blogg därute i cyberrymden, och läser den här lilla historien direkt hämtat ur vardagen, om hur det kunde se ut en vanlig fredagskväll i juni året 2011. Kanhända att hon en dag finner nöje i att ta del i det jag berättat. Naturligtvis gäller detta även Max vårt andra barnbarn.

Hon vill att hennes farfar ska göra henne sällskap på studsmattan, men farfar säger att det är bättre att Norah hoppar själv så ska farfar titta på under tiden.
   - Norah vill gunga, kan du ge mej fart, farfar?
Hon lägger omsorgsfullt sin blåa napp och sin gröna groda på en annan gunga medan hon vill ha hjälp att komma i den andra. Så ger jag henne fart, och i samma stund lyser hennes vackra barnansikte upp precis som en soluppgång en varm sommarmorgon.

I granngården finns Norah lekkamrat Ellen. Norah vill snabbt bege sig dit, trots att hennes pappa säger att du MÅSTE ta på dig kläderna som ligger slängda i gräset. Norahs små ben är fulla av lek- och massa spring. Så pass mycket spring att hon gör en jättevurpa när hon ilar över till sin lekkamrat. När Norah ska resa sig, kommer hennes lekkompis och försöker hjälpa henne upp. Det hela slutar med att de två små töserna står och kramar varandra. Jag blir varm i hela kroppen av åsynen. Med detta i tankarna fortsätter jag min runda, med ett litet leende på läpparna.
-----------------------------------------------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0