Kjell-Bertils "Desafinado"
- Välkommen till HÅWET i Sunderbylogen denna afton. På scenen har vi inga mindre än ett av Norrbottens bästa dansband, Kjell-Bertils. Ni vet ju att grabbarna spelar dansmusik i toppklass. Och låten som vi nyss hörde, är inget mindre än svängiga bossanovan, "Desafinado", som Stan Getz en gång lanserade. Bossa, förresten, jag vet inget annat band som bjuder sin danspublik på just detta.
Risken är att det i någons öron låter väääldans skrytsamt. Men ovanstående presentation, är direkt citerade av Håkan Wiklund, dansarrangör och musiker en gång bosatt i Boden. Som öppningslåt på Kjell-Bertils repertoar fanns alltså "Desafinado" som 1962 "kom ut" genom Stan Getz tenorsaxofon. Till saken hör att det finns - tro det heller ej - en slags koppling mellan Stan Getz och Kjell-Bertils. Nu kanske någon tror att den där Lindqvist har drabbats av storhetsvansinne vid 54 årsålder. Men inte riktigt. Det var nämligen så att under Allan Lundströms proffsejour i kungliga huvudstaden på 50-talet, träffades Allan och Stan Getz. De två blev goda vänner. Stan Getz, kom till Sverige 1958, och åkte tillbaka till USA 1961. Han gifte sig med svenskan Monica Silfverskiöld och fick sonen Peter Getz, som även han är musiker.
Vid ett tillfälle blev Allan iniviterad av Stan att komma och bo i hans hem i Staterna. Jag är osäker om Allan åkte, men jag vet att de två kom att känna varandra. Allan Lundström spelade liksom Stan Getz tenorsax, och de var båda suveräna instrumenatlister på sina "verktyg".
Vid en spelning på Folkets Hus i Gällivare 1982, frågade vår utmärkte pianist Tomas Åström:
- Du kan väl spela Estrelita ikväll Allan?
- Hur går den då, sa en frågande Allan.
Tomas spelade några toner på sin elflygel, och sekunden efteråt blåste Allan mexikanen Manuel Ponces komposition helt klanderfritt. Låten låg även på den LP-platta som Umeå-bandet Alexander spelade in 1974. LP:n ingick i serien "Till dans med" där även Örjans, Tom Nordbloms och Christer Sjögrens Pelles också fanns med.
Alexanders version var inte fy skam den heller. Den hade fått en liten "ny kostym" av bandets P-O Johansson, som även han är något utöver det vanliga. P-O Johansson var förutom bandets förträfflige saxofonist, även kapellmästare och tillika sångare. P-O Johansson har också ett förflutet i Yngve Forssélls orkester, precis som Allan hade. Det finns en påtaglig risk, att när jag börjat berätta om sådna här saker, att jag drunknar i alla meningar och ord. Därför så ber jag vänligen om att dra mig tillbaka. Nu!
Fr v: Allan Lundström, Tomas Åström, Roger Lindqvist, Robert Öberg
och Kjell Andersson.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: PK-foto, Piteå.
Risken är att det i någons öron låter väääldans skrytsamt. Men ovanstående presentation, är direkt citerade av Håkan Wiklund, dansarrangör och musiker en gång bosatt i Boden. Som öppningslåt på Kjell-Bertils repertoar fanns alltså "Desafinado" som 1962 "kom ut" genom Stan Getz tenorsaxofon. Till saken hör att det finns - tro det heller ej - en slags koppling mellan Stan Getz och Kjell-Bertils. Nu kanske någon tror att den där Lindqvist har drabbats av storhetsvansinne vid 54 årsålder. Men inte riktigt. Det var nämligen så att under Allan Lundströms proffsejour i kungliga huvudstaden på 50-talet, träffades Allan och Stan Getz. De två blev goda vänner. Stan Getz, kom till Sverige 1958, och åkte tillbaka till USA 1961. Han gifte sig med svenskan Monica Silfverskiöld och fick sonen Peter Getz, som även han är musiker.
Vid ett tillfälle blev Allan iniviterad av Stan att komma och bo i hans hem i Staterna. Jag är osäker om Allan åkte, men jag vet att de två kom att känna varandra. Allan Lundström spelade liksom Stan Getz tenorsax, och de var båda suveräna instrumenatlister på sina "verktyg".
Vid en spelning på Folkets Hus i Gällivare 1982, frågade vår utmärkte pianist Tomas Åström:
- Du kan väl spela Estrelita ikväll Allan?
- Hur går den då, sa en frågande Allan.
Tomas spelade några toner på sin elflygel, och sekunden efteråt blåste Allan mexikanen Manuel Ponces komposition helt klanderfritt. Låten låg även på den LP-platta som Umeå-bandet Alexander spelade in 1974. LP:n ingick i serien "Till dans med" där även Örjans, Tom Nordbloms och Christer Sjögrens Pelles också fanns med.
Alexanders version var inte fy skam den heller. Den hade fått en liten "ny kostym" av bandets P-O Johansson, som även han är något utöver det vanliga. P-O Johansson var förutom bandets förträfflige saxofonist, även kapellmästare och tillika sångare. P-O Johansson har också ett förflutet i Yngve Forssélls orkester, precis som Allan hade. Det finns en påtaglig risk, att när jag börjat berätta om sådna här saker, att jag drunknar i alla meningar och ord. Därför så ber jag vänligen om att dra mig tillbaka. Nu!
Fr v: Allan Lundström, Tomas Åström, Roger Lindqvist, Robert Öberg
och Kjell Andersson.
---------------------------------------------------------------------------
Foto: PK-foto, Piteå.
Kommentarer
Postat av: Douglas Söderlind
Du har rättRoger.PO Johansson är en förträfflig saxofonist.Vi ett till fälle ringde PO från Umeå till mej och frågade om jag skulle tänka mej spela svart?Jag tvekade på svaret men tillslut svarade jag med ett njaa.En vecka senare fick jag på posten ett paket från Umå....Kan du gissa vad jag löste ut?Jo min nuvarande SVARTA saxofon.
Postat av: Roger
Hej Douglas!
Jovisst är P.O. Johansson en bra saxofonist, hög klass på honom.
Trackback
