Roger Lindqvist

Idag har jag hört havets sång. Jag har hört ljudet av det brusande vattnet som slår mot en strand. Långt borta i fjärran har jag sett hur himmel och hav smält samman. Full av beundran stod jag där. Länge...

Idag på hemväg från Piteå, körde vi vägen förbi Pitsund och Pite havsbad. Men innan vi hunnit så långt, så gjorde vi ett besök på Gläntan. Jag och Elisabeth gick ut på stranden, för att få en glimt av havet. En bra bit innan vi nådde målet, kunde vi inte undgå ljudet av de pulserande havsvågorna. Det brusande ljudet, har en avstressande inverkan, åtminstone på mig. Det blev en stund i fridfullhet. Vattnets rytm blev ett med hjärtslagen. I samma stund flög ett fågelstreck över himlen. Orden gör ingen som helst rättvisa åt en sådan upplevelse. Men jag försöker ändå...

Naturens egen tavla försökte jag mig på att avbilda på detta sätt, sett genom kameraögat:


I somras sprang här lekande stojande barn...


...men nu när novembermörkret sänkt sig lyser stranden tom och öde...


...ett fågelsträck syns på den kyliga himlen, kanske på väg till varmare
länder...


...på den ödelagda stranden står den här Lindqvistar´n från Hortlax i sin
ensamhet...Himlens ljus återspeglas i mina glasögon...där jag avnjuter
naturens skådespel...


...bakom min rygg så ses denna syn, Gläntan till vänster, fullmånen
till höger...


...Landstingets f d anläggning Gläntan i sin helhet, sedd från stranden.

------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.


Som avslutning på detta inlägg, bjuder jag på en dikt jag skrev 2007.
Publicerad i PT den 28 augusti samma år.

EN VANLIG DAG

I dag såg jag havet
En alldeles vanlig dag i mitt liv
Allt var lagt i tystnad,
förutom vågornas lugnt
pulserande rytm, mot de
urgröpta stenar som kanske fanns här,
redan i tidens första morgon.

Blicken sökte sig långt ditut,
där den blå skyn
så magnifikt och stilfullt
smälte samman med vattnet.
Inga moln syntes på min himmel.
Denna helt vanliga dag i mitt liv.

----ROGER LINDQVIST--------------