"Jag har ju sminkat mej, farfar"
Norah och hennes mamma Jennie har hälsat på oss idag. De två hade gått i skogen för att ta sig en titt på den vita fina vadd som rest hela den långa vägen från himlen och ända ner till oss på Markvägen. Jag tror att snöflingorna kom speciellt för Norahs skull. För det är ju klart, att även om en eller annan farfar INTE vill ha vinter och snö, så bara MÅSTE ju Norah och Max få ha det ändå. Då får farfar säga vad han vill. Så det så! Nu ligger alla snöflingorna så tjusigt parkerade i skog och mark, och jag hoppas att Norah och hennes kusin Max snart kan gå ut i snön för att göra en snögubbe.
När Norah kom in i köket, efter att mamma gått hem såg jag att hon var smutsig på kinden. (Trodde jag). Och som den väldresserade farfar jag är, så gick jag och blötte ett papper för att torka bort det smutsiga på Norah. Lugnt och snällt stod hon där, rak i ryggen medan farfar torkade, torkade och - ja, just det - torkade ytterligare en gång. När Norahs farfar begrundade resultatet, och kände sig helnöjd över hur fin lilla barnbarnet blev, så fällde Norah denna replik:
- Men farfar, vad gör du, jag har ju sminkat mej!
Det visade sig att farfar gjort en rätt så grov felbedömning. Det smutsiga var ju det smink som Norah lagt på innan hon gick hemifrån för att hälsa på oss. Farfar bad så mycket om ursäkt. Och lovade dyrt och heligt att ALDRIG någonsin mer göra om detta på den unga fröken Norah Maria Lindqvist. Man lär sig så länge man lever. Om detta har jag fått bevis för idag.
/Farfar.
