Ensam i natten...
Ja, natten har ju ännu inte anlänt, men den kommer med stora steg. Barnbarnet Norah sover över hos oss i natt. Vi har haft en trevlig myskväll med barnprogram och (naturligtvis) lite blandat godis. När Norah så lagt sig till rätta i sin säng, dröjer det bara någon enstaka minut innan hon ropar. När jag kommer in i rummet, tittar hon djupt in i mina ögon och säger:
- Farfar, kan jag få vara uppe en pyttestund till?
Och medan hon pratar, så visar hon hur stor hon tycker att en pyttestund är, genom att "måtta" den mellan pekfingret och tummen.
Jag lyfter upp henne och hennes gosedjur, och snabbt som bara den springer hon mot mitt rum där datorn står. Då kommer nästa fråga:
- Farfar, jag kaaaaan väl få titta på Emil i Lönneberga på din dator?
Å vad säger man som farfar om det då? Jo, naturligtvis lindar hon sin farfar runt sitt finger, som får till följd att farfar tar fram den där buspojken Emil på datorskärmen. När hon suttit en stund med Emil, blir ögonlocken alltmer tunga. Och när jag sedan frågar om hon är trött, så styr hon återigen sina små lätta steg mot sovrummet. Farmor följer med, och innan hon lägger sig berättar vi båda hur mycket vi älskar henne. Hon nickar lite lätt på sitt huvud, kramar sin docka och lägger sig till ro. Go´natt Norah, sov gott! Så stängs dörren och den välbehövliga sömnen infinner sig rätt så fort hos vår lilla prinsessa.
Frun och jag bestämmer oss för att titta på en film med Marlon Brando. Och trots att den verkar ganska underhållande, så kan inte heller hustrun hålla sig vaken. Så nu sitter jag här, mol allena bara jag och min dator. Nåja, Marlon Brando håller mig ju sällskap en stund till, men sedan är det finito.
--------ROGER LINDQVIST------------------------------------------------------------
- Farfar, kan jag få vara uppe en pyttestund till?
Och medan hon pratar, så visar hon hur stor hon tycker att en pyttestund är, genom att "måtta" den mellan pekfingret och tummen.
Jag lyfter upp henne och hennes gosedjur, och snabbt som bara den springer hon mot mitt rum där datorn står. Då kommer nästa fråga:
- Farfar, jag kaaaaan väl få titta på Emil i Lönneberga på din dator?
Å vad säger man som farfar om det då? Jo, naturligtvis lindar hon sin farfar runt sitt finger, som får till följd att farfar tar fram den där buspojken Emil på datorskärmen. När hon suttit en stund med Emil, blir ögonlocken alltmer tunga. Och när jag sedan frågar om hon är trött, så styr hon återigen sina små lätta steg mot sovrummet. Farmor följer med, och innan hon lägger sig berättar vi båda hur mycket vi älskar henne. Hon nickar lite lätt på sitt huvud, kramar sin docka och lägger sig till ro. Go´natt Norah, sov gott! Så stängs dörren och den välbehövliga sömnen infinner sig rätt så fort hos vår lilla prinsessa.
Frun och jag bestämmer oss för att titta på en film med Marlon Brando. Och trots att den verkar ganska underhållande, så kan inte heller hustrun hålla sig vaken. Så nu sitter jag här, mol allena bara jag och min dator. Nåja, Marlon Brando håller mig ju sällskap en stund till, men sedan är det finito.
--------ROGER LINDQVIST------------------------------------------------------------
Kommentarer
Trackback
