Roger Lindqvist

    - Oj, så lik du var pappa! De orden fällde min mor häromdagen när jag hälsade på. Hennes tyckande kom sig av något jag sa, eller något jag gjorde. En fin komplimang att vara lik sin käre far.

För några månader sedan sa en bekant samma sak. Något jag sa och gjorde fick honom att utbrista på samma sätt som min morsa.
    - Men så lik dö jär n´John! (Översatt: Men så lik du är John).

Kanske är det åldern som gjort mig så. Jag vet inte. Men en sak som jag vet var min pappas manér liksom mitt eget, att åka ut på platser ut i naturen. Jag vet inte om min far var nån "upptäckare" som jag. Det minns jag faktiskt inte, men det är i alla fall min grej. Pappa åkte gärna ut till de platser och ställen där han vistats tidigare i livet. Pitsund var ett av de ställena. Kanske för att det var vatten och båtar på platsen. Han gillade båtar av hela sitt hjärta, men konstigt nog så ägde vi inte ens en gammal eka.

Idag åkte jag och Bettan ut för en promenad på Furunäset. Vi brukar ta oss en promenad där ibland när andan faller på. Och just idag så föll faktiskt andan på. Det var skönt i det vackra höstvädret, att bara gå och sträcka på benen. Vi har ju båda jobbat därute så vi minns ju mångt och mycket hur det en gång såg ut. Som vanligt så togs kameran med.


En gång fanns ett växthus på den här platsen. Därinne jobbade Olof
och Christer. Ibland hade de hjälp av nån patient som gav dem ett
extra handtag. Christer är tyvärr borta nu, men Olof finns kvar.


I samma veva som det gamla sjukhuset omdanades i början av 90-
talet och gjordes om till företagsby, så döptes gatorna om inom om-
rådet. Allt för att behålla litegrann av det gamla som en gång varit.
Joel Berglund 1:e socioterapeut var behjälplig i ärendet. Tänkte på det
idag speciellt när jag blickade upp mot den här skylten: "Timotejvändan".
Ett lustiger namn kan tyckas men ett namn rotat ur den gamla sjukhus-
miljön. Å ack så viktigt...


Den där flaggstången längst upp, vet ni vem som brukade sätta upp
den svenska fanan däruppe? Jo, en viss Roger Lindqvist. Nåja, inte
bara jag. Vi turades om alla nere i vaktmästeriet. Iband ringde man
från någon avdelning: - Jo, det är ju flaggdag idag. VARFÖR har ni inte
flaggat? Så kunde det låta. Eller: - Jaa, han har ju dött våran arbets-
kompis, kan ni vara så snälla och hissa flaggan på halv stång?


Bakom detta fönster fanns posten på sjukhuset. Här jobbade post-
mästaren Elof Boström när jag började 1976. Efter Elof var det Olle
Lindgrens tur, och efter Olle kom lilla jag. Den allra bästa komplimangen
fick jag några år efter att Elof slutat. Vi råkades på lasarettet. Elof kom
fram till mig, log och sa: - Hörrdu, blir du aldrig äldre du? Du ser lika ung
ut som den där dagen då du började på Furu!" Tack Elof i din himmel.
Det levde jag länge på.


Mera skyltar. Varifrån ordet Trollsländestigen kommer från - vet jag
icke. Men huvudentré det vet jag.


Båthamnen på Furu.


Nämen, är det näcken som tittar fram ur djupet? Nää, det är Lindqvist
från Hortlax. Hur kan man se det då? Jo, näcken har ingen keps, men
det har den där Lindqvist.


Vackert! Jo, men det är bara förnamnet...


Men kolla. Lindqvists "blåa fara". När vi kom hem så fick han duscha.
Ja, inte i badrummet utan ute på tomten.


Från Furu tog vi den "blå faran" ut mot Pitsund. Lika vackert där.


Här försökte jag mig på ett litet forskande i den ornitologiska världen.
Men ack så besviken jag blev. Ingen pippi på flera mils avstånd.


I brist på bevingade fjäderfän så tog jag ett kolossalt vackert foto
på den här snygga klädnypan. En bild som jag blev väldigt stolt över.

--------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.