"På väg till Haparanda i en Emmaljunga cabriolet"

I morse åkte Max´mamma och pappa till Ikea i Haparanda. Sonen Max skulle under någon timme vara hos sin farmor och farfar. Strax före lunch fick unge Max en strålande idé (tyckte han). Han beordrade bestämt farföräldrarna att med barnvagnet skjutsa honom hela vägen till Haparanda, 18 mil enkel väg. Och till råga på allt, det började regna. Men Max lät sig inte bevekas, han bara skulle möta upp mamma och pappa i Ikeas restaurang klockan två, för att där mötas över en tallrik med mos och köttbullar.

Så småningom började färden. Fast sanningen att säga så gick det ganska trögt, inte för Max, utan däremot för de två olyckliga farföräldrarna Elisabeth och Roger. Första pausen tog vi några meter från vårt hus. Max ville naturligtvis inte stanna, han ville bara gå, gå, gå och gå...

D.v.s. själva gåendet, det skötte vi om. Och medan Max satt tryggt och bekvämt med sin mobil i sin vagn, pustade och stånkade vi på meter för meter. Hur skulle vi orka, när t.o.m. myrorna på marken sprang om oss? Här följer en liten bildberättelse:


Det började redan på förmiddagen. Max hade redan då bestämt sig
för att åka med sitt barnvagn till Haparanda. Först så ringde han sin
pappa. - Jo, Max här, farsan. Kan vi mötas i restaurangen, låt oss säga
runt två. Ni kan väl beställa, en tallrik me´köttbullar å mos. Efterrätten
en mastig gräddbakelse å hallonsaft. Är de´uppfattat farsan?


- Ja ska snacka me´farmor å farfar. Nää, dom vet inget än. Förresten,
farfar står här bredvid mej, han är alldeles vit i hela ansiktet. Han för-
står nog va´som är på gång. Ses farsan, hälsa morsan. Ses klockan
två. Puss!


 - Tjena! Ringer igen, joo, nu åker vi snart. Måste bara få igång gam-
lingarna. Dom verkar så tröga i da´. Farfar gnäller om sina fötter, du
farsan, var farfar så här när du bodde hemma också?


- Seså farmor, lite fortare, ett, två, tre...Jamen du har ju ingen fart
under sulorna, vetja!


- MÅSTE vi stanna redan? Å förresten vi går ju åt fel håll. Haparanda
ligger norrut, de´här bär ju iväg mot Skellefte...FARFAAAAR...sluta nu
med kameran. Berätta istället för farmor åt vicket håll norr är. Okej,
de´ligger ett Ikea i Sundsvall också, men det är inte dit jag hade tänkt
mej.


- Undrar om dom förstått åt vicket håll vi ska gå? Tur att nappen finns
med, en liten tröst i kaoset.


- Haparanda ligger ditåt! Det kurrar redan i magen, måste skynda oss.


- Bra farmor! Gå nu rakt fram. Gå över Öholma bron, i riktning mot
Öjebyn. Sen är de´Lule som gäller.


- Hallå, morsan! Vi är på väg. Vart vi är? Ja, cirka 150 meter från
farmor och farfars hus. Du vet gamlingarna håller inte så hög fart -
numera.


- Om de´regnar? Javisst! Tur att jag sitter i min Emmaljunga cabriolet.
Jo, mamma, jag HAR sufletten uppe, nää, inte omeletten...SUFLETTEN!


- Vi kan väl stanna på Vippabcken? Då ska jag bjussa på ett glas saft.
Men vänta, vi går ju bara runt...


- Ni menar väl inte att vi bara går runt? Vänder ni om?


- Vi e´ju bara på Skatanvägen, ja trodde vi var i Antnäs.


Vid tullstationen i Hortlax ringde Max sina föräldrar för att berätta att
den där köttbullstallriken skulle avbeställas. Å istället som ett plåster
på såren lovade farmor att laga en pannkaka. Max tillade också:
    - Tja, vi tar Haparanda en annan dag, har farmor å farfar lovat.
Får väl se om dom håller sina ord. Hejdå, hälsa mamma! Å hörrni -
jag längtar efter er, så kör försiktigt hem, tänk på lilla mej!

------------------------------------------------------------------------------
Fotograf under promenaden: ROGER LINDQVIST.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0