Roger Lindqvist

I ett tidigare inlägg berättade jag om ett besök jag gjorde förra söndagen. Det var ett loppis anordnat av ett flertal människor i Bölebyn. På samma plats, finns ett garage, och inte vilket vanligt garage som helst. Ånej! För när man väl kommit in, bjuds besökaren på en vansinnigt givande resa i tid och rum. Här finns sådana där ting som åtminstone fick mig att gå omkring med ett slags fånigt leende på läpparna, för att i nästa stund känna hur den nostalgiska värmen krama om mitt hjärta. I samma stund som mina fötter passerade tröskeln, fick jag en slags förnimmelse, ungefär likvärdig som när jag som sjuåring väntade på tomten. Kameran var med. Det blev rätt så många bilder, därför har jag delat upp bilderna i två delar. Idag kommer den första:


En liten översiktsbild över garaget ifråga.


Bland de första som jag la märke till var den här skylten. Som infödd
Pitebo, kan jag inte annat än le en smula. För tänk vad jag älskade
min glass när jag sommartid fick min veckopeng och traskade iväg
till affären som låg granne med oss. Ägaren hette Martin Strand, som
också synets sälja varm korv på Hedens idrottsplats i Storfors, när jag
och pappa satt på läktaren och hejade på Storfors AIK.


Glassgubben från Strands. En vanlig syn utanför affärer och kiosker
för i världen.


"Taxi, var god dröj!" Hur många av oss har inte fått de orden i våra
öron?


Många godsaker på samma bild. Bl. a. en Instamatic kamera som
ses till vänster i bild.


"Udden Sikfors" - en midsommar i mitten av 50-talet övertalades
Alice Babs att avbryta sin semester med familjen. Istället för att vara
hemma efter ett slitigt turnerande, underhöll hon alltså i Sikfors. Var-
för det nu då? Alice Babs har själv berättat att hon fick ett anbud hon
inte kunde tacka nej till. Så där stod hon alltså, på den stora scenen i
Sikfors, med tusentals människor runt omkring.


Om det fanns någon sådan här "godis-automat" i Sikfors, tror jag inte,
men det kanske hade varit en bra idé?


I Hortlax och Bergsviken fanns varsin Texaco-station. Så småningom
plockades skyltarna ner, och istället fick de namnen; Statoil och
Preem.


I ett hörn av lokalen satt den här trubaduren och sjöng. Trubadur?
Jag tycke han liknade nån jag känner. Därför gick jag fram och frågade:
    - Tjena, jag vill bara säga att du sjunger bra. Bor du i Piteå, eller...?
    - Well, man kan väl say so here. I have just moved in in a house in
Hortlax.
    - Jamen, jamen...där bor jag ju också.
    - Do you know some drummer in Hortlax?
    - Jamen, jomen, jaaa...JAG är trummis - i mean, drummer...?
    - Okey, mayebe you will come to me and play some tunes?
    - Shure! When kan jag komma?
    - Tomorrow?
    - Jag kommer, tomorrow! Yes sir!
Sedan jag gått, så kom jag ihåg vart jag jag hade sett honom. Det var ju
på ICA-Lundmans i Hortlax vid fruktdisken...


Sven-Gösta Jonsson. Mest känd som "Den rockande samen".


Ett gäng riktiga legender...


I sådana här apparater kunde man t. ex. se Bröderna Cartwright.


Ja, ack dessa gamla rariteter.


Vad vore 50-och 60-talet utan sina färgranna pinuppor?


Till vänster Ingo och Floyd. Till höger vackra lättlädda damer.


Radion, tack gode Gud för radion. Ur radion strömmade tusen och åter
tusen klassiker genom åren.


Transistorn. Vem minns inte Klas Burling, Kersti Adams-Ray och
Carl-Eiwar?


Udden igen. Artisterna som förgyllde en midsommar för länge sen
var Owe Thörqvist, Jerry Williams och Gunnar Wiklund. För dans-
musiken svarade Jannes X-tett från Piteå.


Idel stjärnartister...


Owe från Uppsala, Gunnar från Luleå...


Man får väl förmoda att Sikfors-publiken konsumerade en och annan
läskeblask...och även litet starkare saker.

-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST