Roger Lindqvist

Rubriken kräver kanske en förklaring. Det är inte mina ord, utan den fanns i tidningen SE när man 1976 fyllde 40 år. Rubriken gällde Lill-Babs, som även hon uppnådde de fyrtio detta år. Repotaget var en tillbakablick på hennes karriär i vår svenska showbusiness.
//Roger.
------------------------------------------


SE:s fotograf Björn Larsson har följt henne under 20 år. Här är hans
bilder!


¤ Flickan ska fylla 40. Detta är naturligtvis ett motsägesefullt faktum. Flicka och 40. Jänta, med pigga ögon och kramgo kropp. Men medelålders, som sagt.

Barbro Margareta Svensson. Född 380309. I Järvsö, Hälsingland. Årsbarn med SE. Vi säger grattis. Så får det vara nog om det. Svenssons bor fyra trappor upp i ett hus på Riddargatan i Stockholm. Nio rum och kök. Några hallar och serveringsgångar. Högt i tak. Heltäckande mattor. Blomsterfyllda burspråk. Tre och fem i månaden.
    - Det är dyrt, säger Barbro sedan hon kramat oss välkomna. Men visst är våningen vacker. Och praktiskt. Här ryms både kontor och arbetsrum. Det står en ensam bok bland pärmarna i det inre arbetsrummet. "Kärlekens nöjen - en handbok i konsten att älska". Jodå, hon har läst den.

Från dom franska fönstren i kontorsrum två ser man Nybroviken och kajerna. "Mälarutsikt" som Lasse kallar det. Lasse är bror och producent i storasysters bolag. Just nu förbereder han sommarens folkparksturné. Det blir Lill-Babs tjugofjärde. Det är riktigt att också dom mest fisförnäma kritiker erkänt artisten Barbro Svensson, främst då efter hennes härliga Annie i Göteborg och dom senaste krogshowerna. Det är inte längre "fult" att gilla Lill-Babs. I dag platsar hon på parnassen. Men det är fortfarande i parkerna Lill-Babs hör hemma och har sitt hjärta. Och här, mellan björkarna och skjutbanorna och korvstånden, möter hon också sin stora publik. Här är hon självklar och oantastbar, älskad och hyllad. Vilken folkpark tänker du helst på? Lång tystnad. Sedan:
    - Det finns så många. Men ta t. ex. parken i Västerås en solig och varm söndagseftermiddag. Folk är lediga. Dom har barnen med sig. Det är ballonger och tombolastånd och spända förväntningar. Det är folkparksstämning när den är som finast.

    - Sen är naturligtvis Kungsan här i Stockholm speciell. Den är ju ingen folkpark men ändå. Vi brukar alltid ha tur med vädret i Kungsan. Vi brukar ha massor av folk. Och så avslutar vi alltid sommarturnén där.


Lill-Babs har besökt nästan alla folkparker runt om i Sverige.
    - Fast det finns några kvar, säger hon själv. Jag har turnerat där
i tjugo år! Bilden ovan är från året 1973 i Gävle.


Dessa bilder härrör från Osby 1971 och Västerås 1959.


¤ Själv tänker jag på folkparken i Dala-Floda. Här finns skjutbanor, lottstånd med "vinst varje gång", korv, läsk, popcorn, spunnet socker, stadiga ordningsvakter, kulörta lyktor i paviljongstaket och brännvin på herrtoaletten. Här finns också Lill-Babs mest varje sommar. 1973 hade hon en blå tältklänning med lila blommor på sej. Hon öppnade med "Den blomstertid nu kommer". Mitt under andra låten växlade orkestern över till sambatakt samtidigt som Lill-Babs tog av sej "tältet".

Och så stod hon plötsligt där i en snäv och trångt åtsmitande hellång V-ringad blå klänning, bar på ryggen och uppslitsad framtill. Själv stod jag intryckt bland dom andra i tusenpersonerspubliken och noterade att hon har ett sjutusan till gensvar från sina fans, den här flickan...Jag skrev "Man vill krama Lill-Babs och hon ser ut som om hon skulle tycka om det". Hon tycker om det. Efter en rivig halvtimme avslutade Lill-Babs med en budskapsvisa, text Carl-Anton: "Vi behöver varandra, du och jag och dom andra som står utanför". Sen gick hon in i logen bakom scenen, torkade svetten i pappersservetter och signerade idolkort åt ordningsvakterna.

¤ Jag tänker också på småländska Svenljunga och Lions loppmarknad där häromåret. Man hölls som vanligt på industriområdet bakom Kinda storkök. Regnet öste ner. Regnförsäkringen som välgörenhetsfolket löst för 365 kronor betalades ut då det föll mer än 25 millimeter mellan klockan tolv och fjorton. Dom skulle kunna ha ställt in om det nu inte hade varit för Barbro Svensson. Hon ställer inte in. Hon ställer upp. Också i ösregn. 1483 betalande trängde ihop sej under paraplyerna och applåderade entusiastiskt Idolen.


Klockan två på natten en varm sommarnatt: efter tre shower vandrar
Lill-Babs genom Gävle folkpark till turnébussen.


Men högst och längst applåderar Lars Fröding från Borås. Lars älskar Lill-Babs. Vi träffades i Huskvarna Folkets Park där han väntade på henne utanför omklädningsrummet.
    - Jag har följt Lill-Babs sen hon debuterade på Danspalatset, jag tror det var 1958. Hon är underbar! Jag har alla hennes plattor, drygt hundra stycken. Jag tycker att hon är Sveriges, ja, världens bästa artist. Jag försöker se henne så ofta jag kan. I förfjol for jag upp till Järvsö och såg henne på hemmaplan. Ahh, vilken upplevelse! 55 minuter efter showens slut öppnade Barbro Svensson dörren och kom ut på trappan. Fröding:
    - Va go hon är! Titta va sorgsen hon verkar vara. Jag undrar om hon är riktigt lycklig. Jag menar, hon är ju inte gift eller så. Tänk om man fick ta henne med sej hem. Men det är förstås rena önsketänkandet.



Simon Brehm upptäckte och trodde på Lill-Babs. En bild från 1959. Han
var hennes manager och skivproducent. Han fick i gång mej, säger
Lill-Babs.



Stikkan Anderson skrev henns genombrottslåt "Är du kär i
mej ännu, Klas-Göran". Hon skrek sönder rösten på låten.
Bilden från 1960.


¤ Hav tröst, Lars Fröding. Din tid är kommen. Du kan ta Lill-Babs med dej hem. Din idol finns i form av Barbiedocka. Pris 26:50. För idén svarar affärsmannen Rolf Olsson, Göteborg. Dockan tillverkas i Hongkong. Lill-Babs är den första svenska artist som vem som helst kan leka med. Så kan det vara när man är idol. Vilka idoler har du själv haft under åren?
    - Alice Babs, förstås. Hon var den första. Doris Day och Cyd Charisse. Jag älskade dansfilmer. Sen kom jazzperioden på 50-talet med Ella Fitzgerald, Sarah Vaughn och Sammy Davis. 60-talet med Eddie Gormé och Steve Lawrence. Ja, alla bra artister.
    - Wilma Rudolph var min idol under Romolympiaden. Åh vad jag beundrade henne. Jag hade talförbud i sex veckor och låg på Karolinska sjukhuset och tittade på Wilma på TV, lyssnade på Hyland i radion och stickade. Samtidigt. Jag hade besöksförbud för att jag inte skulle frestas att prata. Men både Gösta Ekman och Stikkan Anderson lyckades smita förbi och ta sej in. Var det inte Stikkan som...
    - Skrev Klas-Göran. Jo, det var han. Och Klas-Göran är väl den låt som jag minns bäst. Den betydde ju det stora genombrottet för mej.
Vilken bit tycker du bäst om att sjunga i dag?
    - Bli en clown. Sture Lundqvist har skrivit en underbar text. Och jag har, peppar, peppar, fått jättefin kritik för sången.



Direktör Rolf Olsson ska ge ut Lill-Babs-dockan lagom till hennes
40-årsdag. 12 000 dockor har tillverkats i Hongkong och ska nu säljas
i Sverige.


För 26:50 kan du köpa och ta hem Lill-Babs. Som docka. Själv
tjänar Lill-Babs inte ett öre och får inget av försäljningen.


¤ Ska vi prata om Männen i ditt liv?
    - Inte om alla väl... (Skratt). Om Simon Brehm?
    - Simon ja. Det var han som fick igång Svensson kan man säga. Han var en reservpappa och beskyddare och pådrivare. Allt i ett. Simon var krävande och lite butter i sitt sätt. Jag minns bara att han klappade mej på kinden vid ett enda tillfälle. Det var när jag hade krockat med grisbilen.
Grisbilen...?
    - Ja, 1960 tror jag utanför Sala. Brett och rakt som en landningsbana. Jag körde. Men så tittade jag till på en kille som stod och liftade vid sidan av vägen. Det räckte med den lilla korta bristen på uppmärksamhet. Pang in i en traktor med släp. Jag klämdes fast mot ratten - trots att jag hade säkerhetsbälte på mej. Grabbarna fick loss mej och la mej vid sidav av vägen. Jag låg där och tjatade om att jag inte ville åka ambulans. Jag var väl lite chockad och så hade jag skadat benet.

    - Plötsligt så kommer det fram en jättelik sugga och började nosa på mej. Jag blev livrädd och skrek. Simon klappade mej på kinden och lugnade mej. Suggan hade ramlat av traktorsläpet, visade det sig. Ett par veckor senare meddelade bonden att samma sugga nedkommit med arton välskapta ungar.
Barbro skrattar och blir sedan allvarlig:
    - Tänk att det är elva år sedan Simon...



Lill-Babs som badflicka - och omslagsflicka. Fr. v. en bild från 1975 i
Järvsö, mitten med apelsinerna, togs för ett skivomslag av fotografen
Kary Lasch. Till höger Lill-Babs från tidigt 60-tal.


Vi talar om döden, om vår egen rädsla för den och om smärtan när någon nära dör.
    - Malin som fyllt elva har börjat bekymra sej för att jag ska dö. Hon säger att hon förstår att jag som ju är äldre antagligen kommer att dö före henne. Men hon säger också att hon inte vill leva när jag är död. Hon vill att vi ska ligga i varsin kista med ett rör emellan kistorna så att vi kan hålla varandra i handen. När Barbro Hörberg gick bort skrev Krister Wickman, pianisten, en känslig, vacker text. Lill-Babs sjöng: "När mörkret kramat själen och du skrivit dina sista ord".

Åke Falck är också död. Som en av sina sista insatser regisserade han Barbro i "Annie get your gun".
    - Åke betydde oerhört mycket för mej. Han gav mej självförtroende. Inte bara mej förresten. Han fick alla inblandade att känna sin betydelse. När jag ville hoppa av, jag tyckte inte att jag räckte till, så sa han "Du är bäst. Jag anser att du är bäst i Sverige för den rollen. Och jag skulle aldrig riskera uppsättningen genom att engagera dej om jag inte var övertygad om att du kommer att göra succé".
Åke övertygade mej.
    - Och tänk bara som han pratade, som han formulerade sej. Jag njöt av att bara lyssna på honom. När Åke t ex ringde Karin och bestämde att dom skulle träffas sa han: "Vi möts om en halv timme under almarna". Under almarna! Det var inte tal om att träffas i parken inte.



Barbro på karneval i Bayern 1965.


Barbro är intresserad av att vårda sitt språk. Hon avskyr t ex svordomar. Och har lekt lite Eliza - Mr Higgins med Sven-Bertil Taube.
    - Jag tycker han talar så vackert. Hans sätt att säga "fantastiskt" låter mycket starkare än mitt "jävligt". För några år sedan satt Sven-Bertil och jag två hela nätter i källaren i Sollentuna och nötte hälsingska mot rikssvenska. Ytterligare ett par "män i mitt liv", när vi ändå är i gång. Två karlar som attraherar fru Svensson. Sammy Davis pch Cornelis Vreeswijk.
    - Dom sexigaste killar jag vet. Själv upplever jag mej mer som spexig än sexig. Men det är klart att jag vill vara kvinnlig.

Dansaren Åke Norin som Barbro lever ihop med sedan några år tänder en cigarett och bjuder Barbro på ett luffarbloss, dvs blåser ut sin rök i hennes mun. Barbro har slutat röka. Igen. Under en tidigare rökfri period berättade hon den här historien för mej:
    - Jag drömde att jag var på en sorts klinik. Det var en massa människor i vita rockar som öppnade rökpatienternas kroppar och tog ut lungorna och la dom på golvet och spolade dom rena med vatten.
    - Dom körde in en kanyl i halsen på mej och blåste in luft. Till slut vällde tjäran ur mej genom munnen. När jag vaknade tömde jag alla askkoppar. Jag höll upp med att röka i tre månader. En läkare sa att jag hade blivit nikotonförgiftad. I dag är det ett år sedan hon slutade.



Lill-Babs på Kanarieöarna 1960. Hon hade då inte haft semester på
fyra år.


¤ Barbro bjuder på köttsoppa och hårda ostmackor i köket. En av våningens arton telefonapparater ringer för elfte gången på en halvtimme. Barbro går från bordet.
    - Ät ni grabbar. Jag bantar - som vanligt.
Hon kommer tillbaka efter en stund. Fortsätter:
    - Det här är min sämsta sida. Jag har så fruktansvärt dålig karaktär när det gäller mat. Jag går upp och upp och upp. Och jag bantar och bantar och bantar.
    - Lars Forssell skulle intervjua mej för någon vecka sedan. Och då ville han bjuda mej på lunch. Keso och lingonsylt sa jag, inget annat. Vi träffades hemma i hans skrivarlya. Han hade redan dukat när jag kom. Keso och mjölk och djupa tallrikar. Lasse trodde att Keso var något slags gröt och att den alltså skulle ätas ihop med mjölk. Vilket jubel. Om den här bristande matkaraktären är din sämsta sida vilken är då din bästa?
    - Jag har ett ganska jämt humör. Jag är hemskt envis - "allting går utom nyfödda barn". Och jag tycker om - du vet, tycker om att försöka förstå varför.



Lill-Babs från hennes folkparksshow 1977, från premiären på Lise-
berg.


Vad tycker du bäst om?
    - Ungarna. Och att få jobba med det här jobbet man håller på med. Det är så in i vassen skönt att stå där uppe på scenen och se folk i publiken bli glada eller lite rörda. Du får så många känsloyttringar mot dej. Ser så många ansikten och miner.
Vad tycker du sämst om?
    - Elakheter. Jag har ju själv fått höra till leda att jag är snäll. Det är precis som om man skulle vara lite dum i huvudet bara för att man uppfattas som snäll. Lite mähäig. Dom som är elaka förföljs inte på samma sätt. Men jag är så gärna snäll. Det är den naturligaste sak i världen för mej. Det är ointelligent att vara elak.
Du är alltså snäll - och blyg?
    - Ja, faktiskt. Men min blyghet den jobbar jag med. Jag försöker låta bli att prata forcerat när jag blir generad och att stirra ned i backen när jag går ut på stan. Jag vill komma över det här. Vill höja blicken från munnen till ögonen när jag talar med någon.



Lill-Babs under sin folkparksturné sommaren 1975.

------------------------------------------------------------------------------------
SE ¤ Den 26 januari 1976.