Roger Lindqvist

FURUNÄSET - FÖR MÅNGA ÄR DET LIVETS SLUTSTATION

Isolerade och bortglömda år efter år!


¤ Dagrummet på en långvårdsavdelning: här tillbringar patienterna
den mesta tiden. Många har suttit här i år efter år och är totalt bort-
glömda av anhöriga.

Detta är en "psykogeriatrisk avdelning för bahandling av bl a åldersdemenser" I klartext: En långvårdsavdelning för kroniskt förvirrade, sk senila eller åderförkalkade, patienter. Det finns patienter som kom till sjukhuset på 1930-talet - alltså för mer än 40 år sedan! Många har inte haft kontakt med yttervärlden på åratal, är totalt bortglömda av anhöriga.
    - De flesta har ingen chans att komma härifrån. Detta är deras slutstation i livet, konstaterar Marianne Bergqvist, översköterska på en långvårdsavdelning.

Långvården - både den psykogeriatriska och den rent medicinska - hamnar ofta i bakgrunden när man idag talar om mentalvården. Ändå utgör långvården den största biten av alla verksamhet vid bl a Furunäset. Och just åldersdemenser tenderar öka kraftigt i framtiden. Furunäset håller just på att omorganisera en korttidsavdelning till psykogeriatrisk avdelning.
    - Däremot bör vi kunna minska platserna på den rent psykiatriska långtidsvården, säger chefsläkaren Ragnar Nylöf. Rehabiliteringsmöjligheterna idag är åtskilligt bättre än förut.

¤ MÖRK SKUGGA FRÅN FORNTIDEN
Det går inte komma ifrån att den psykiatriska långtidsvården utgör en mörk skugga från forntiden som fortfarande förmörkar bilden av mentalvården. På de här avdelningarna sitter människor år efter år helt isolerade från samhället i övrigt. De hamnade här tillfälligt förvirrande, kanske rentav av en slump. Sedan har de blivit kvar, blivit helt anpassade till livet på anstalt.

¤ VÅRD-SÖNDERVÅRD
Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år är rutinerna exakt likadan: uppstigning, frukost, lunch, middag och sänggående. Mellan dessa "programpunkter" finns för många: INGENTING. Många är helt apatiska, sitter timme efter timme i dagrummet eller vankar runt på avdelningen. Sovsalarna är låsta under dagtid så att patienterna inte bara skall ligga på sina sängar. De kommer inte ihåg hur man lagar mat, tvättar eller överhuvud taget klarar ett dagligt liv. Det som kallas vård har blivit söndervård.

¤ MÅNGA HELT BORTGLÖMDA
Någon som helst chans att återvända till ett liv ute i samhället finns inte för de flesta. Många är som sagt helt bortglömda av släkt och anhöriga. Har inte haft besök på årtionden.
    - Nu i juletid försöker vi ta tillfället i akt och skicka ut julkort till de anhöriga vi känner till bara för att påminna om deras existens, säger Marianne Bergqvist.
    - Förhoppningsvis är det någon som vaknar till, skickar en hälsning, en blomma eller t o m gör ett besök.
Trots att många totalt tappat kontakten med yttervärlden är ändå julen en högtid som finns kvar i minnet.
    - Julen är tragisk för många. Tårarna bara rinner när de inte får någon julklapp så vi försöker göra i ordning små paket till alla, säger Marianne.

¤ JULMIDDAG FÖR ANHÖRIGA
Personalen har också försökt anordna julmiddag för anhöriga i förhoppningen om att besöken kanske skulle bli tätare, eller att någon tog hem patienten över jul. Men resultatet blev nedslående.
    - Det kom trots allt några anhöriga på julmiddan och vi blev glada, trodde att vi äntligen hittat en öppning: nu har de fått se hur patienterna lever, nu ökar besöken, nu kan de inte längre förtränga allt detta utan börja engagera sig mera för sina anförvanter på sjukhuset.
    - Men det blev inte så. Snabbt var våra patienter lika bortglömda som förut, konstaterar Bergqvist.

¤ FÖRVARING
Den psykiatriska långtidsvården har länge utgjort ett mycket mörkt kapitel inom mentalvården. Begreppet "vård" är f ö missvisande. Förvaring har varit, och är fortfarande i hög grad, det rätta uttrycket. För vem accepterar väl en "vård" som inte gör människor ett dugg friskare, snarare tvärt om...

¤ FLYTTAR UT TILL HEMLIKA MILJÖER
Nu är dock nytänkande på gång. Långvårdsavdelningarna skall bli betydligt mindre och i stor utsträckning flytta ut från själva sjukhuset till fristående villor, d v s till mera hemlika miljöer.
    - Det har förändrats en hel del på senare år, menar Marianne Bergqvist, och minns avdelningar där man trängt in 50 patienter eller mer. Idag vistas inte mer än 25-30 patienter på varje avdelning.
    - Det har betytt större möjlighet at ägna sig åt alla patienter. Nu är vi ofta ute på promenader och utflykter, tillbringar bl a en vecka i fjällen varje år, säger Marianne. Men ännu återstår mycket innan långvården slipper ut ur sin totala isolering, innan långvårdspatienterna också får ett värdigt liv.

-------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 december 1976