Roger Lindqvist

Så här ser dom ut, "kolingarna": Einar Svensson, trummor, Gunnar
Wahlgren, sax, Karl-Arne Andersson, piano, Göte Johansson, bas och
Karl-Ivar Ivarsson, klarinett. På stortrumman har de ritat Lidköpings
fina rådhus.



Det finns en musikhandel där man är gladare än någon annanstans över att "Jämtgubben" med Cool Candys har kommit upp i hitlistan. Den ligger i Lidköping, den lilla stan vid Vänern. Expediten Gunnar Wahlgren är med i orkestern och har snart sålt 1.000 exemplar av sin egen skiva. Om alla skivaffärer i landet sålde lika många "Jämtgubben" vore det dags för guldskiva nu. Men toppförsäljningen i Lidköping är resultatet av bandets stora popularitet där hemma. Samma fenomen kan man studera på många håll i landet. I Karlstad säljs inga skivor så fint som Sven-Ingvars. I Jönköping är det strykande åtgång på The Caretakers skivor och Bertil Englund kan alltid räkna med succé i Östersund.

Har man kommit upp i hitlistan är det ändå något annat. Då räcker det inte med att ha varit idol på hemmaplan. Cool Candys kan bereda sig på efterfrågan från hela landet. En ny skiva är under alla omständigheter planerad. Lönsamhetsgränsen för en platta är 1.500 exemplar. Lyckas man sälja mer än så är ett skivbolag oftast villigt att ge flers chanser. Det kan bli knepigt för Cool Candys. Grabbarna i bandet är redan stadgade karlar mellan 26 och 37 årsålder och har bra fasta anställningar som det inte blir lätt att ta ledigt från om det skulle bli aktuellt med turnéer utanför Västergötland, Närke och Värmland.

Gunnar jobbar i musikaffär. Karl-Arne Andersson säljer böcker i Axel Erikssons bokhandel. Göte Johansson och Karl-Ivar Ivarsson jobbar på kontor på bilfirma och tändsticksfabrik. Einar Svensson är avsynare hos Wiking-sågar. Det märkvärdigaste med Cool Candys är att de spelar utan elektricitet. Sättningen är helt konventionell: saxofon, piano, bas och trummor. Inga extra förstärkare eller ekomaskiner. Deras specialtricks är av annat slag. När de spelar till dans brukar de ordna tossiga upptåg. En kväll lyckade de få en hel stads befolkning att leta efter ett armbandsur. Den som hittade det fick behålla det. Gamla "Karusellens" principer håller ännu att slita på, säger de.

På hemmaplan tänker man inte ta några risker med populariteten. För att alltid kunna vara säker på att publiken ska få vad den vill ha ingår en brevlåda i orkesterns utrustning. Publiken får skriva sina önskemål på lappar och stoppa i lådan. Sen spelar bandet igenom lapphögen så långt man hinner före stängningsdags. I många år har de fått höra att de borde försöka få spela in en platta. Råden har de för det mesta fått av turnéartister som uppträtt i närheten av Lidköping och fått Cool Candys som ackompanjatörer. Men de har varit för blyga, vuxna karlarna. Så det dröjde tills inspelningschefen Göte Wilhelmsson mest av en tillfällighet fick höra dem.

Han kommenderade dem att genast packa sina trunkar och fara upp till Stockholm och göra plattan. Det tog ganska många månader innan det blev någon fart på försäljningen. Nu är det i alla fall bevisat att det inte är nödvändigt med elektrisk utrustning för 20.000 kronor för att ett band ska bli omtyckt. Det är minst lika effektivt med en vanlig brevlåda för 8:75.

-------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 15 augusti 1962