Piteåbilder del 2
I går berättade jag om Piteå första lasarett, som byggdes 1827. Året 1915 stod det nya lasarettet klart. Det före detta lasarettet, står fortfarande kvar men fungerar i dag som ett vandrarhem.
Piteå lasarett, där en rad färgstarka doktorer haft sin anställning. En
av de kanske mest ihågkomna, var överläkaren Robert Ivarsson,
vars maka Dagny Ivarsson var ögonläkare vid samma sjukhus. Andra
doktorer: Nils Oldby, Sten-Allan Förare, Jan Hulthén, Stefan Spinnell,
Carl-Martin Sundbom m fl.
Piteå stadskyrka med klockstapeln i förgrunden. Kyrkan stod klar 1668.
Under det stora nordiska kriget 1700-1721 brändes Piteå ned av ryska
soldater. Kyrkan däremot, besparades förgängelse, eftersom kyrkan
användes som högkvarter.
Ingången till klockstapeln.
På sidan av dörren hänger detta brandsignal skåp, av äldre modell.
Det här läckra trätaket, bjuder mig på en viss associationsflykt. Det
får mig att tänka på fjället på en fisk. Taket tillhör, som ni kanske ser,
kyrkans klockstapel.
Kyrkan sedd ur en annan vinkel. Piteå stadskyrka är den äldsta trä-
kyrkan i Norrland. Altartavlan inköptes 1700 från Maria Magdalena
kyrka i Stockholm. Man förmodar att den är ett krigsbyte från Polen.
Piteå stad omkring 1700. Till vänster ses kyrkan.
En bild från 1906 där kyrkan ses i bakgrunden. Där personerna står
på bilden, finns i dag Sundsgatan. Före Sundsgatans tillblivelse, fanns
en kanal som hette Sundskanalen, som sträckte sig nästan runt hela
staden. Den plats där vår stad står, heter Häggholmen, och flyttades
hit några år efter den stora branden i Öjebyn, där den gamla staden
fanns fram till 1666.
En minnessten som restes för att hedra minnet av de soldater som
vilar på den gamla kyrkogården invid kyrkan mitt i centrala Piteå.
I en familjegrav på kyrkogården vilar Lars-Adam Ringius. Telegraf-
kommissarie Ringius var den som 1859 anlade Stadsparken här i vår
stad. Han var vad man kan kalla, en man med "gröna fingar".
På andra sidan av Olof Palmes gata ses Piteå Stadshotell. Mer om
detta i nästa avsnitt.
Dåtid möter nutid - kan man kanske kalla den här bilden. Året 1876
avled en man född i Jönköping i denna vår stad. Då såg omgivningen
så mycket annorlunda ut. Att gå på kyrkogården är en resa i tid och
rum. Om detta vittnar detta enkla träkors.
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Forts. följer...
Piteå lasarett, där en rad färgstarka doktorer haft sin anställning. En
av de kanske mest ihågkomna, var överläkaren Robert Ivarsson,
vars maka Dagny Ivarsson var ögonläkare vid samma sjukhus. Andra
doktorer: Nils Oldby, Sten-Allan Förare, Jan Hulthén, Stefan Spinnell,
Carl-Martin Sundbom m fl.
Piteå stadskyrka med klockstapeln i förgrunden. Kyrkan stod klar 1668.
Under det stora nordiska kriget 1700-1721 brändes Piteå ned av ryska
soldater. Kyrkan däremot, besparades förgängelse, eftersom kyrkan
användes som högkvarter.
Ingången till klockstapeln.
På sidan av dörren hänger detta brandsignal skåp, av äldre modell.
Det här läckra trätaket, bjuder mig på en viss associationsflykt. Det
får mig att tänka på fjället på en fisk. Taket tillhör, som ni kanske ser,
kyrkans klockstapel.
Kyrkan sedd ur en annan vinkel. Piteå stadskyrka är den äldsta trä-
kyrkan i Norrland. Altartavlan inköptes 1700 från Maria Magdalena
kyrka i Stockholm. Man förmodar att den är ett krigsbyte från Polen.
Piteå stad omkring 1700. Till vänster ses kyrkan.
En bild från 1906 där kyrkan ses i bakgrunden. Där personerna står
på bilden, finns i dag Sundsgatan. Före Sundsgatans tillblivelse, fanns
en kanal som hette Sundskanalen, som sträckte sig nästan runt hela
staden. Den plats där vår stad står, heter Häggholmen, och flyttades
hit några år efter den stora branden i Öjebyn, där den gamla staden
fanns fram till 1666.
En minnessten som restes för att hedra minnet av de soldater som
vilar på den gamla kyrkogården invid kyrkan mitt i centrala Piteå.
I en familjegrav på kyrkogården vilar Lars-Adam Ringius. Telegraf-
kommissarie Ringius var den som 1859 anlade Stadsparken här i vår
stad. Han var vad man kan kalla, en man med "gröna fingar".
På andra sidan av Olof Palmes gata ses Piteå Stadshotell. Mer om
detta i nästa avsnitt.
Dåtid möter nutid - kan man kanske kalla den här bilden. Året 1876
avled en man född i Jönköping i denna vår stad. Då såg omgivningen
så mycket annorlunda ut. Att gå på kyrkogården är en resa i tid och
rum. Om detta vittnar detta enkla träkors.
-----------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST
Forts. följer...
Kommentarer
Postat av: Kristina
Fina bilder och fin historik att läsa! Kyrkor är så intressanta och dörren du visar till kyrktornet, fiiin! Jag älskar dörrar och fönster för de leder alltid någonstans. Dina egna bilder som du tagit själv, helt underbara! Du trummar, du skriver, du fotar, du, tecknar. Finns det något du inte mäktar med! Glad är jag, glad att få vara din vän.
Postat av: Kristina
Skrev ju fel=/ Dörren till klockstapeln menar jag!
Postat av: Roger
Glad är jag också, Kristina att du finns...
Postat av: Roger
Robert Ivarssons maka hette Gunhild Ivarsson inte Dagny. Det fanns en tandläkare i Piteå som hette Dagny Myhr, som jag hade i tankarna. /Roger
Trackback
