Terapin vid Furunäsets sjukhus / 1962
¤ TERAPIN VIKTIG VID FURUNÄSETS SJUKHUS ¤
¤ Gedigna korgarbeten fick Piteå-Tidningens medarbetare se på verk-
staden. Här är en patient sysselsatt med att förfärdiga en bärkasse.
Vid Furunäsets sjukhus ingår den terapeutiska vården som en viktig del av behandlingen. Där finns en verkstad för det manliga och en hobbylokal och en arbetssal för det kvinnliga klientelet. De som kan sysselsättas i dessa lokaler tillhör de friskare klientelet. Men även på sjukhusets avdelningar bereds patienterna tillfälle till sysselsättning, allt efter förmåga och ork.
- Efter den rent medicinska behandling, som patienterna vanligen får, skickas de manliga till verkstaden och de kvinnliga patienterna till arbetssalen eller hobbyrummet, säger chefsterapeut Torsten Nilsson på terapiverkstaden och fortsätter:
- Det har visat sig mycket nyttigt för patienterna att ha någonting att syssla med. Under de drygt tio år, som jag sysslat med denna form av terapiverksamhet, har en relativt stor omsättning av patienter varit märkbar. Många har blivit friska och kunnat skrivas ut.
VERKSAMHETEN
När man kommer in i terapiverkstaden får man ungefär samma intryck som när man kommer in i vilken annan verkstad som helst. Det hamras, filas och sågas och stämningen verkar ganska gemytlig. Efterhand upptäcker man att arbetstakten inte är uppdriven, vilket också chefsterapeut Nilsson bekräftar.
- Här förekommer inget jäkt i arbetet utan det är meningen att arbetstakten skall vara lugn. De som arbetar här ska möjligt botas, inte stressas, säger han.
Patienterna i verkstaden sysselsättes med trä- och metallarbeten och korgarbeten av olika slag. Här finns också ett litet bokbinderi. Det är dels små prynadsföremål och dels nyttosaker, som patienterna tillverkar, inom metallslöjden är den senaste nyheten arbete i tenn, s k infärgad tennplåt. Tennplåten är lättarbetad och i den kan man göra olika mönster. Smycken som görs i detta material blir mycket tilltalande. Besökaren frapperas av att nästan alla föremålen är ytterligt vackra och välgjorda. Det är en fröjd för ögat att skåda alla stiliga arbeten som finns utplacerade här. Vid de offentliga försäljningarna som sker en gång per år är köplusten också mycket god. Patienterna erhåller flitpengar för sina arbeten.
¤ En kvinnlig patient i arbetstagen. Framför henne syns slöjdarbeten
av skilda slag.
¤ Den svenska sinnessjukvården eller mentalsjukvården som den numera kallas har under det senaste decennierna genomgått en genomgripande förändring. Förut var sinnessjukvården i sin helhet koncentrerad till slutna sinnessjukhus och hade framförallt karaktären av ett omhändertagande och övervakande av de på grund av sjukdomen hjälplösa eller farliga patienterna. Vården kom alltså i huvudsak omfatta de allra svåraste psykiskt sjuka och chansen att ge dessa en verksam behndling var utomordentligt liten.
¤ Efterhand har som sagts en betydande förändring ägt rum och även lättare psykiskt sjuka har fått tillfälle att komma under psykiatrisk specialistvård. Mentalsjukhusen har i allt större utsträckning fått öppna avdelningar, där lättare mentalfall placerats.
¤ Det är numera gott hopp att en mentalt sjuk människa kan återpassas till en funktion i samhället. Nya medicinska rön och förbättrade behandlingsformer samt en helt annan förståelse för den psykiskt sjuke har bidragit till denna glädjande förbättring.
Sinnessjukdom är på god väg att få samma resonans i folkmedvetandet som vilken annan sjukdom som helst. Det gör att patienten nu har helt andra förutsättningar att efter vården komma i kontakt med amhället.
¤ Att knyppla är populärt och det är oftast vackra och välgjorda
arbeten. Föreståndarinnan fru Lea Bäckström berömmer här en av
sina adepter.
Fru Lea Bäckström är föreståndare för hobbyrummet där drygt tjugotalet kvinnor är sysselsatta med hobbyarbeten. Patienterna får välja arbeten själva i största utsträckning. De knyter ryor och vepor, syr mönster på gobelänger, broderar på dukar o s v. Några målar kanske en tavla, en del gör leksaker.
- Efterhand som patienterna blir bättre får de syssla med mer avancerade arbeten. Konsten är att kunna anpassa arbetena så att patienterna klarar upp dem. I annat fall är det lätt at det blir nedstämda om de misslyckas. Stimulansen över att ha klarat ett arbete ger patienten självkänsla, säger Lea Bäckström.
Jämsides med hobbyrummet ligger arbetssalen, där ungefär samma antal patienter är engagerande. Patienterna härinne väver olika slags tyger syr och tvättar. Avdelningen tillhandahåller handarbeten åt övriga patienter, håller sjukhuset med gardiner, handdukar m m. Här vävs tras- och plastmattor. Avdelningen syr och sköter om personalens kläder. Slöjdföreståndarinnan fru Sonja Öberg, som leder verksamheten i arbetssalen, säger att patienterna gör ett verkligt gott arbete.
Även patienter som är på avdelningarna har sysselsättning i någon form. De binder nät, knyter ryor, syr och broderar eller har någonting annat för sig. Enligt den senaste mentalvårdutredningen kommer terapiverksamheten att få en större omfattning, därför att den har visat sig ha mycket gynnsam inverkan på den mentalt sjuke.
¤ Fröken Ragnhild Lundgren Piteå, fångade fotografen försjunken i stum beundran inför detta mästerverk - ett ymnighetshorn i svart-vitt. Arm- och halsbanden som hon bär är också gjorda av patienterna. Fröken Lundgren praktiserar för närvarande inom terapiverksamheten och har för avsikt att småningom bli sysselsättningsterapeut.
- Jag tycker att detta arbete är mycket trevligt och lärorikt. Samtidigt har man en känsla av inre tillfredsställelse, över att få hjälpa människor.
--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 28 mars 1962
¤ Gedigna korgarbeten fick Piteå-Tidningens medarbetare se på verk-
staden. Här är en patient sysselsatt med att förfärdiga en bärkasse.
Vid Furunäsets sjukhus ingår den terapeutiska vården som en viktig del av behandlingen. Där finns en verkstad för det manliga och en hobbylokal och en arbetssal för det kvinnliga klientelet. De som kan sysselsättas i dessa lokaler tillhör de friskare klientelet. Men även på sjukhusets avdelningar bereds patienterna tillfälle till sysselsättning, allt efter förmåga och ork.
- Efter den rent medicinska behandling, som patienterna vanligen får, skickas de manliga till verkstaden och de kvinnliga patienterna till arbetssalen eller hobbyrummet, säger chefsterapeut Torsten Nilsson på terapiverkstaden och fortsätter:
- Det har visat sig mycket nyttigt för patienterna att ha någonting att syssla med. Under de drygt tio år, som jag sysslat med denna form av terapiverksamhet, har en relativt stor omsättning av patienter varit märkbar. Många har blivit friska och kunnat skrivas ut.
VERKSAMHETEN
När man kommer in i terapiverkstaden får man ungefär samma intryck som när man kommer in i vilken annan verkstad som helst. Det hamras, filas och sågas och stämningen verkar ganska gemytlig. Efterhand upptäcker man att arbetstakten inte är uppdriven, vilket också chefsterapeut Nilsson bekräftar.
- Här förekommer inget jäkt i arbetet utan det är meningen att arbetstakten skall vara lugn. De som arbetar här ska möjligt botas, inte stressas, säger han.
Patienterna i verkstaden sysselsättes med trä- och metallarbeten och korgarbeten av olika slag. Här finns också ett litet bokbinderi. Det är dels små prynadsföremål och dels nyttosaker, som patienterna tillverkar, inom metallslöjden är den senaste nyheten arbete i tenn, s k infärgad tennplåt. Tennplåten är lättarbetad och i den kan man göra olika mönster. Smycken som görs i detta material blir mycket tilltalande. Besökaren frapperas av att nästan alla föremålen är ytterligt vackra och välgjorda. Det är en fröjd för ögat att skåda alla stiliga arbeten som finns utplacerade här. Vid de offentliga försäljningarna som sker en gång per år är köplusten också mycket god. Patienterna erhåller flitpengar för sina arbeten.
¤ En kvinnlig patient i arbetstagen. Framför henne syns slöjdarbeten
av skilda slag.
¤ Den svenska sinnessjukvården eller mentalsjukvården som den numera kallas har under det senaste decennierna genomgått en genomgripande förändring. Förut var sinnessjukvården i sin helhet koncentrerad till slutna sinnessjukhus och hade framförallt karaktären av ett omhändertagande och övervakande av de på grund av sjukdomen hjälplösa eller farliga patienterna. Vården kom alltså i huvudsak omfatta de allra svåraste psykiskt sjuka och chansen att ge dessa en verksam behndling var utomordentligt liten.
¤ Efterhand har som sagts en betydande förändring ägt rum och även lättare psykiskt sjuka har fått tillfälle att komma under psykiatrisk specialistvård. Mentalsjukhusen har i allt större utsträckning fått öppna avdelningar, där lättare mentalfall placerats.
¤ Det är numera gott hopp att en mentalt sjuk människa kan återpassas till en funktion i samhället. Nya medicinska rön och förbättrade behandlingsformer samt en helt annan förståelse för den psykiskt sjuke har bidragit till denna glädjande förbättring.
Sinnessjukdom är på god väg att få samma resonans i folkmedvetandet som vilken annan sjukdom som helst. Det gör att patienten nu har helt andra förutsättningar att efter vården komma i kontakt med amhället.
¤ Att knyppla är populärt och det är oftast vackra och välgjorda
arbeten. Föreståndarinnan fru Lea Bäckström berömmer här en av
sina adepter.
Fru Lea Bäckström är föreståndare för hobbyrummet där drygt tjugotalet kvinnor är sysselsatta med hobbyarbeten. Patienterna får välja arbeten själva i största utsträckning. De knyter ryor och vepor, syr mönster på gobelänger, broderar på dukar o s v. Några målar kanske en tavla, en del gör leksaker.
- Efterhand som patienterna blir bättre får de syssla med mer avancerade arbeten. Konsten är att kunna anpassa arbetena så att patienterna klarar upp dem. I annat fall är det lätt at det blir nedstämda om de misslyckas. Stimulansen över att ha klarat ett arbete ger patienten självkänsla, säger Lea Bäckström.
Jämsides med hobbyrummet ligger arbetssalen, där ungefär samma antal patienter är engagerande. Patienterna härinne väver olika slags tyger syr och tvättar. Avdelningen tillhandahåller handarbeten åt övriga patienter, håller sjukhuset med gardiner, handdukar m m. Här vävs tras- och plastmattor. Avdelningen syr och sköter om personalens kläder. Slöjdföreståndarinnan fru Sonja Öberg, som leder verksamheten i arbetssalen, säger att patienterna gör ett verkligt gott arbete.
Även patienter som är på avdelningarna har sysselsättning i någon form. De binder nät, knyter ryor, syr och broderar eller har någonting annat för sig. Enligt den senaste mentalvårdutredningen kommer terapiverksamheten att få en större omfattning, därför att den har visat sig ha mycket gynnsam inverkan på den mentalt sjuke.
¤ Fröken Ragnhild Lundgren Piteå, fångade fotografen försjunken i stum beundran inför detta mästerverk - ett ymnighetshorn i svart-vitt. Arm- och halsbanden som hon bär är också gjorda av patienterna. Fröken Lundgren praktiserar för närvarande inom terapiverksamheten och har för avsikt att småningom bli sysselsättningsterapeut.
- Jag tycker att detta arbete är mycket trevligt och lärorikt. Samtidigt har man en känsla av inre tillfredsställelse, över att få hjälpa människor.
--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 28 mars 1962
Kommentarer
Trackback
