Ensam
Du böjer ditt huvud vid sänglampans sken.
Suckar så djupt över dina trötta, ömma ben.
Ännu en dag har gått, utan henne du hade kär,
du sitter i din slitna fåtölj och tänker - så ensamt det är.
Livet har gått ifrån dig, på alla sätt och vis.
Inget är sig längre likt, allting har ju ett pris.
Men var det så här livet var menat att bli,
du vill inte längre vara med, du vill endast vara fri.
Fri från dystra tankar om sjukdom och bitter död,
bort från allt som plågar, bort från själens nöd.
När så en dag du inte längre finns kvar,
kanske att du då äntligen på dina frågor fått ett svar.
Roger Lindqvist
Foto: Roger Lindqvist
Kommentarer
Trackback
