Till er: NORAH, MALTE & MAX
De där varma, kolossalt djupa känslorna man känner för en annan, kan aldrig riktigt förklaras. Hur man än gärna så ville. Man försöker, man talar, skriver, omfamnar och säger de där orden precis när ni går, eller skall somna: ÄLSKAR DEJ! Ni är alla tre en slags kopia av era fäder, så också mödrar. Men eftersom jag känner era pappor sedan barnsben, så upptäcker jag rätt fort alla de där välbekanta dragen i era ansikten. Just det som era pappor en gång hade. Och det är det som är så underbart att komma underfund med. Hittade en grej på internet, som kanske ytterligare kan förklara hur det känns "därinne" när ni kommer på besök.
Till er, älskade barnbarn, NORAH, MALTE och MAX:
Kommentarer
Trackback
